Segregationen består i Uppsala

Trots uttalade politiska ambitioner från i princip alla politiska partier att minska segregationen syns inga tecken på att Uppsalas bostadsområden är på väg att bli mer blandade. Andelen uppsalabor med utländsk bakgrund har ökat de senaste åren - och det är främst i de stadsdelar som redan tidigare har en hög andel invandrare som de nyanlända bosätter sig.
- Uppsala blir bara mer och mer segregerat, och det saknas en faktisk politisk vilja från alla partier att ta itu med problemet, menar Masoud Kamali som är professor i integrationsforskning vid Mittuniversitetet och som bott i Uppsala i 17 år.

- All nyproduktion av bostäder de senaste åren är en av anledningarna. Ta Industristaden, till exempel - det byggs för de välbärgade! Personer med invandrarbakgrund har i snitt lägre inkomster och är oftare arbetslösa. Vissa har pengar att köpa sig ur segregationen, men de allra flesta blir kvar, säger han.
Mats Franzén, som är sociolog vid insitutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet och som bott i Uppsala i 30 år, anser också att det rådande bostadsbyggandet snarast förstärker segregationen.
- Överlag är bostäder i Uppsala väldigt dyra, och de som inte har råd att köpa sig en bostad är hänvisad till allmännyttans hyresrätter. Samtidigt har Uppsala en mycket liten andel hyresrätter, nästan minst i hela landet, och i ett väldigt litet antal områden, säger han.

Men kanske kan nybyggda bostäder även minska segregationen. Stenhagen, som alltid varit en stadsdel med stor andel invandrare, har tidigare främst bestått av Uppsalahems hyreshus. När stadsdelen nu vuxit med ett stort antal nybyggda villor och radhus har allt fler personer med svensk bakgrund flyttat till Stenhagen. Något som åtminstone i statistiken är ett tecken på minskad segregation. Så i Stenhagen borde väl bostadsbyggandet vara bra?
Ja, anser Mats Franzén:
- Stadsdelen är visserligen fortfarande uppdelad i delområden, men området i sig är blandat. På förskolan, skolan och inte minst i det nya kultur- och bildningscentret kan människor med olika kulturella bakgrunder mötas.

Men Masoud Kamali är inte lika övertygad.
- De nybyggda områdena tenderar att bli som enklaver som inte vill ha med omkringliggande områden att göra. De ekonomiska förutsättningarna mellan de olika delarna är så olika att Stenhagen ändå förblir uppdelat, säger han.
Segregationsproblematiken har på det stora hela sett likadan ut i Sverige sedan 1970-talet. Mellan 1930 och 1970 minskade segregationen i de svenska städerna. Men 1970-talet innebar stora förändringar på bostadsmarknaden, på gott och ont.

Bostadsbristen minskade kraftigt i och med miljonprogrammet, det vill säga det omfattande bostadsbyggande som bland annat stora delar av Gränby och Gottsunda är exempel på. De som hade råd flyttade då från dessa ytterområden till finare områden. Samtidigt kom många flyktingar hit, och de allra flesta placerades i miljonprogramshusen.
- Det här mönstret som skapades på 70-talet kan man se i dag också. De som har råd flyttar från ytterområdena, säger Mats Franzén.
Så vad kan göras för att minska segregationen?
- Det är en svår fråga. Men bland annat har kommunen en uppgift att göra områden attraktivare genom att se till att där finns bra med service och verksamheter. Det vore också bra med subventioner så att man kan bygga även för de som inte har så mycket pengar.

Masoud Kamali menar även han att kommunen, genom kommunalt ägda Uppalahem, måste se till att göra områdena trivsammare.
- Det handlar om allt från sophämtning till renovering av husen. Men man får inte glömma att rötterna till den seglivade segregationen inte ligger i de de geografiska områdena, utan att det främst handlar om segregationen på arbetsmarknaden.

Segregationen består i Uppsala

Skillnaderna minskar inte i Uppsala. Snarare tvärtom. Den stora nyproduktionen av bostäder i stan är en anledning till att segregationen består, enligt forskare.