Som andra IVF-kliniker i landet har Reproduktionscentrum på Akademiska sjukhuset brist på spermiedonatorer. En ny lag möjliggör provrörsbefruktning för ensamstående kvinnor och det tär på resurserna.
Under onsdagen gjorde klinikens personal ett gästspel i Gränby centrum för att informera och rekrytera nya donatorer.
När UNT gjorde ett nedslag på eftermiddagen gick det lite trögt i arbetet, men humöret var gott.
– Vi hade just en 17-årig kille här som var väldigt intresserad men vi fick uppmuntra honom att återkomma om sex år, säger embryologen Ola Sundgren.
För att platsa som donator gäller det att inte vara för ung, eller för gammal. Män ska vara 23-45 år. Spermierna sparas sedan på kliniken tills donatorn är 56 år fyllda för att eventuella barn ska ha chans att söka upp sin genetiska förälder.
– I Sverige är man inte anonym. När barnet är i mogen ålder har det rätt att få veta vem donatorn är. Även donatorn kan få reda på om det fötts ett barn. Vi är snälla och berättar kön och ålder, säger Ola Sundgren.
Assisterad befruktning omgärdas av många etiska överväganden. Till exempel får inte föräldrar i Sverige välja donator, det gör en läkare. I Uppsala eftersträvar man också att spermiedonatorerna liknar föräldrarna i förhållande till vikt, längd, ögonfärg och hårfärg.
– En del kan säkert tycka att det är överförmynderi, men jag tror att barn gärna vill likna sina föräldrar.
Går det att ångra sig som donator?
– Ja, man kan ta tillbaka sitt samtycke även om vi tycker att det är tragiskt. Vi hade en man som mörkade för sin fru. När hon fick reda på det riskerades deras förhållande. Då fick vi slänga alla prover.