”Att möta människors behov av insatser för psykisk ohälsa och psykisk sjukdom är vår tids stora utmaning. Men jag är hoppfull inför framtiden därför att det har hänt en hel del i rätt riktning de senaste åren.
Främst har det skett en stor förändring i attityden till psykisk ohälsa – nu är det något man talar öppet om och även psykiatrins patienter kräver inflytande över sin vård och ett respektfullt bemötande – det är fantastiskt positivt!
Ett stort problem är dock att utvecklingen går alldeles för långsamt i förhållande till i vilken takt vårdbehovet ökar. Just nu är det väldigt typiskt att de politiska besluten kring just psykiatrin tar väldigt lång tid därför att man hela tiden säger sig behöva mer underlag. Jag tycker att man ser en större brådska kring beslut när det kommer till kroppsliga sjukdomar som cancer.
Psykiatrin är helt enkelt inte politiskt prioriterad. Det kommer inte att gå snabbare - och vi kommer inte att se de stora förändringarna - förrän beslutsfattarna ändrar sig och inser hur angelägen och brännande den här frågan är. Den biten kan vi alla hjälpas åt med genom att skapa tryck i frågan och fortsätta att hela tiden prata om det.
Sedan kan man inte förvänta sig att politikerna ensamma kan förändra hela psykiatrin genom sina beslut. Riksdag och regering kan ge statsbidrag för att stimulera utvecklingen och de lokala politikerna kan med bra styrning och en budget där psykiatrin är prioriterad skapa förutsättningar för att sjukhus och vårdcentraler ska kunna ge bra vård.
Vi måste exempelvis satsa stort på att bygga ut primärvården, så att människor kan fångas upp på ett bra sätt och få tidiga insatser. Förskola, skola, socialtjänst och äldrevård är lika viktiga i den biten. Alla måste tillsammans verka för att sammanställa den kunskap kring psykisk ohälsa och psykiatrisk vård som faktiskt finns, och arbeta fram rutiner och konkreta arbetssätt.
Vad gäller Psykiatrins hus så har ju de lokalerna varit väldigt omdiskuterade. Lokaler är jätteviktiga för vården, men jag har jobbat många år på psykiatrin och det handlar ännu mer om att man har ett bra team som jobbar tillsammans och som tar gemensamt ansvar. Hur vårdpersonalen trivs påverkar vården och är därför också en jätteviktig fråga för sjukhusen.”
Berättat för