Sara lär barnen att hantera smärta
Jag är envis och ganska målorienterad. Min man, Fredrik, brukar säga att när jag vet vad jag vill, blir det så, säger Norbybon Sara Holm.
Sjukgymnasterna var starka kvinnor som jobbade självständigt. Jag gillade känslan av självständigt arbete. Sedan dess hade jag velat bli sjukgymnast.
Så blev det förstås. Hon pluggade till sjukgymnast i Uppsala och arbetade sedan på Akademiska sjukhuset i fem år, tills hon en dag erbjöds jobb vid Folke Bernadotte hemmet. Hon ansågs väl meriterad att jobba med handikappade barn, eftersom hon hade varit handikappledare i scouterna i sin ungdom. Hon trivdes jättebra och stannade i tolv år.
Hela tiden fanns det något att lära sig. Det är en stark drivkraft för mig att vilja lära mig något nytt. Läkarna som vi jobbade med erbjöd delaktighet i forskning och utveckling.
Under två år jobbade hon helt självständigt, i eget företag, och drev flera utredningar. En utredning var avgörande, den handlade om barn och smärta. Slutsatsen var att symtom som huvudvärk, ont i magen, värk i rygg och nacke ofta är stressrelaterade. Efter att ha dragit denna slutsats fick hon jobbet som barnsjukgymnast vid Samariterhemmet.
Och jobb saknar hon verkligen inte. Antalet barn som kommer med smärta som symtom har ökat avsevärt under 2000-talet, berättar hon. En ökning från hundra till trehundra barn och ungdomar per år i Uppsala.
Varför?
Många unga äter dålig frukost hemma, rör knappt skollunchen och sätter sig fyra, fem timmar framför datorn när de kommer hem. Sedan lägger de sig inte i tid. De sover för lite. Det är inte konstigt att de mår dåligt, suckar Sara. Hon som skrivit en bok om sömn vet att risken för smärta och huvudvärk ökar om man är trött.
Hos Sara Holm lär sig de unga om smärtans mekanism. De kan få lära sig avslappnings- övningar och andra lämpliga övningar. När de har gått därifrån och hört Sara säga sin vanliga avslutningsfras "Hejdå, jag hoppas att vi inte ses igen", ska de ha med sig en strategi att möta och mota smärtan när den sätter in.
Målet är inte ett smärtfritt liv utan att kunna göra saker och ha ett bra liv.
Ibland kan hon känna på sig att ett barn lämnar behandlingen utan att vara helt "färdigt".
Tidigare upplevde jag frustration över att inte alla var färdiga. Nu kan jag leva med det. Och med att de kommer tillbaka. Jag har blivit snällare mot mig själv, vad gäller kraven på mig själv. Samtidigt presterar jag bättre i dag. Att se att barn går härifrån och mår bra är en jättestark drivkraft. Jag brinner för det här!
För att inte slukas helt av jobbet slukar Sara böcker, den bästa avkopplingen hon vet.
Andra fritidsintressen är segling och trädgårdsarbete. På vintern åker hon skidor och långfärdsskridskor.
Födelsedagen firas flera gånger om. Den firades med ett 40-tal vänner häromdagen. Firandet med arbetskamraterna återstår. Och med släkten och den närmaste familjen - maken och ungdomskärleken, Fredrik, barnen Hanna, 11 år, Max, 9, och Ellen, 3.
Barn som får mycket uppmärksamhet när de ramlar och slår sig blir mer smärtkänsliga. När mina barn slår sig brukar jag blåsa. Sedan går jag vidare. Jag vill att mina barn ska leva och ha det kul, säger Sara Holm.
Så jobbar vi med nyheter