På ett bord står gratulationskorten kvar: Sara har nyligen blivit firad för sin advokatexamen.
– Eller "seger" kanske är ett bättre ord, efter metodiskt och träget arbete. Det känns helt fantastiskt!
Sara Nordler har öppnat dörren på vid gavel och rör sig nu snabbt genom villan för att duka fram kaffe, skrattar högt.
– Det provocerar vissa, säger hon om sin sprudlande personlighet, och skrattar igen. Jag har alltid haft extremt mycket energi.
Sin energi och direkthet använder Sara i yrket som nybliven advokat. Men att hon skulle ta advokatexamen var aldrig självklart.
Skolan var rolig när Sara började lågstadiet, hon var duktig och lärde sig tidigt att läsa och skriva. Men i tvåan drabbades hon av en hjärnhinneinflammation. Hon behövde vara hemma från skolan en längre period och bodde under tiden hos sin mormor och morfar på Västkusten. Hennes morfar, pensionerad lärare, använde rim och ramsor när han försökte hjälpa henne att hänga med i skolarbetet på distans.
När Sara sedan återvände till skolan hängde hon inte med längre. Hon sätter sig till rätta i den rosa soffan och berättar:
– Bokstäverna bara flöt runt på pappret när jag läste. Vi hade ofta högläsning i klassrummet och lärarna blev irriterade när jag läste fel. Det var jättejobbigt och jag skämdes.
Dyslexi innebär svårigheter att lära sig läsa, skriva och stava. "Bokstäverna bara flöt runt på pappret när jag läste", förklarar Sara.
Sara försökte väga upp genom att vara aktiv på lektionerna. Men hon kräktes inför varje prov.
– Det var väl psykosomatiskt kanske, för jag var helt panikslagen. I vanliga fall kunde jag klara mig på att memorera information, morfar hade ju lärt mig hur jag kunde använda ramsor och sånger att hänga upp saker på. Men på proven var jag tvungen att skriva.
Det skulle dröja innan någon förstod att Sara hade dyslexi.
– Jag vet inte, jag hade många syskon och gick i en rörig klass. Jag fångades inte upp för det var ingen som fattade vidden av det.
Sara Nordler bodde som barn i Flogsta, Bälinge och Storvreta. I dag bor hon i Bromma med sin man Patrik och två barn.
Med hjälp av sina minnesregler klarade Sara skolan fram till gymnasiet. Hon började samhällsvetenskaplig linje på Katedralskolan i Uppsala. Men med längre och mer krävande textergick det inte längre.
– Till en början satt min styvfar Björn och läste högt för mig på kvällarna. Men det avspeglades inte längre i mina resultat. Jag satt på loven för att komma ikapp, men jag hade ju svårt med allt från ekvationer till språk.
På vårterminen i ettan vände sig Sara till rektorn.
– Och vilken välsignelse att jag gick på Katte!
På skolan fanns läraren Birgitta, skolad i Wittingmetoden. Hon genomförde ett antal tester och kunde konstatera att Sara hade dyslexi och att den kunde klassas som "grav". Birgitta gav Sara den drastiska rekommendationen att hoppa av gymnasiet. Och så blev det.
På Katedralskolan fanns läraren Birgitta, som var skolad i Wittingmetoden. Det var hon som utredde Sara och gav henne rekommendationen att hoppa av gymnasiet och sluta läsa helt och hållet.
Wittingmetoden utvecklades av läraren Maja Witting på 1970-talet. Metoden delar upp inlärningen i två delar. Eleven får separat öva på kopplingen mellan bokstäver och deras ljud, tills det automatiseras. Parallellt med detta övar eleven på att muntligt associera ljuden med ord hen redan kan. Det systematiska arbetssättet används bland annat vid ominlärning, när en elev "av olika skäl har misslyckats med sin första läs- och skrivinlärning", enligt Wittingföreningen.
Metodens popularitet i skolorna har gått upp och ner genom åren. Det går inte att säga exakt hur utbredd den är i dag, jämfört med andra metoder. Men Wittingföreningens ordförande Ann-Katrin Åkerman upplever ett ökat intresse från både lärare och föräldrar.
För Sara, som hunnit träna in egna, felaktiga tekniker för att klara skolan blev receptet att helt sluta läsa och skriva under den tid hon gick i specialundervisning.
– Hemma tejpade vi över textningen på teven. Jag hade hoppat av alla ämnen utom historielektionerna. Vid den här tiden hade jag träffat min man Patrik, så han och min styvfar läste in texterna på band och så fick jag muntliga prov. Jag brukade stå och laga mat och lyssna på inspelningarna på min Walkman, minns hon.
Sara Nordler tackar Wittingmetoden och sina lärare för att tagit sig dit hon är i dag. Utan dem hade hon inte kunnat läsa ett recept eller ta körkort, menar hon.
Tillsammans med läraren Birgitta började Sara alltså om från början igen. Hon fick praktikplatser på Bergmans herraffär, en förskola i Storvreta och hos en keramiker. Resten av tiden ägnades åt specialundervisningen.
– Birgitta ljudade en bokstav, jag sade efter, skrev jag den och sedan läste jag den. Wittingmetoden handlar om att använda alla sinnen. Vi jobbade väldigt stukturerat och metodiskt, jag fick inte missa en enda lektion.
Efter två år, med successiva höjningar av svårighetsgraden, hade bokstäverna slutat hoppa omkring framför henne. Sara kunde läsa, till en början lättare texter och i ett långsamt tempo. Nu var hon var redo att börja på komvux för att ta igen gymnasieämnena.
– Där fanns Kerstin, som var extremt stöttande. Precis som Birgitta tvivlade hon aldrig på att jag kunde bli jurist, säger Sara.
Sara Nordler var 16 när hon fick veta att hon har grav dyslexi. Då fick hon börja om från början och lära sig att läsa och skriva på nytt. I dag är hon nybliven advokat.
Hon fortsatte med sin Walkman – på komvux hade hon rätt att få texter inlästa. Men hon började också öva upp läshastigheten, och 1993, strax innan hon skulle fylla 22, fick Sara sin gymnasieexamen.
Sara gick raskt vidare till Uppsala universitet och juristprogrammet, tänkte att hon skulle testa en termin i taget. Att hon bara skulle behöva skriva en tenta per termin var en lättnad. Däremot väntade stora mängder litteratur.
Hon upplevde att det var svårt få det stöd hon behövde på programmet – i dag finns fler resurser till studenter med dyslexi, såsom möjligheten att skriva tenta på dator, att sitta i enskilt rum och att få anteckningsstöd. För Sara krävdes en del kämpande innan hon fick utökad tentatid med en timme.
– Och första terminen var det någon stackare som läste in all litteratur.
Men med tiden blev det enklare att försöka på egen hand. Sara satt helst själv och läste om dagarna.
– Här mötte jag studenter som alltid varit bäst i klassen. För mig var högsta betyg att ens klara mig.
I dag jobbar Sara som advokat på en byrå, opåverkad av sin dyslexi.
Efter att ha jobbat som jurist sedan 1997, fick Sara slutligen titeln advokat i oktober i år. Trots att hon i dag är helt opåverkad av sin dyslexi, gav sluttentan till advokatexamen samma panikkänslor som proven i grundskolan.
För Sara blev Wittingmetoden svaret. Fick hon bestämma skulle den vara rådande i alla skolor. Hon återkommer också ständigt till lärarna Birgitta och Kerstins betydelse. På frågan vad hon skulle vilja säga till dem i dag, hejdar hon sig och får tårar i ögonen.
– De har ju räddat mitt liv. Det finns inte ord. Det var en granne som sade att "ja men annars hade du blivit framgångsrik konditor", men jag hade ju inte kunnat läsa ett recept, inte kunnat ta körkort. Jag hade aldrig haft det här livet.