Sant och falskt på nätet

För några år sedan spreds rykten på internet om en man som klämde in nyfödda kattungar i trånga glasflaskor. Enligt uppgifterna formades katterna efter flaskan och såldes sedan som prydnadssaker. Miljoner djurvänner världen över skrev på protestlistor - i onödan. Historien var påhittad och fotografierna på katterna var skickligt gjorda förfalskningar.

Just nu är det vanligt med påhittade erbjudanden. Typ "Skicka det här mejlet till tio vänner så får du en ny mobil." Har du någon gång fått ett mejl som lovat något liknande, något som känts för bra för att vara sant? Ta det då lugnt. För det är inte sant. Det är inte möjligt för företag att kontrollera vilka som skickar mejlen vidare. Och de har inte råd att dela ut miljontals gratistelefoner.
- Sådana här brev sprider sig tack vare att de spelar på vårt hopp om att det skulle kan vara sant, även om vi kanske inte riktigt tror det. Och så skickar vi det vidare, säger internetforskaren Mats Orveland.

"Nästa vecka kommer ett farligt datorvirus. Om du får ett okänt mejl då, så öppna det inte. Skicka vidare det här till alla du känner."
Med jämna mellanrum dyker det upp mejl med virusvarningar. Ofta är de undertecknade av någon på polisen. Eller av någon på ett stort datorföretag. Problemet är bara att dessa personer inte finns på riktigt. Dessutom är det så att de personer som skapar datorvirus brukar vara hemliga av sig. De avslöjar sällan att de ska skicka ut virus innan de gör det...
Man kan säga att mejlet som varnar för virus fungerar precis som... ett virus. Det skickas till någon som skickar vidare till någon som skickar vidare - och så vidare.
Hur vet man vilka mejl som verkligen innehåller virus då? Det vet man inte, men ett bra råd är att vara försiktig med att öppna bilagor från personer man inte känner.

Har du någon gång fått ett mejl som du "måste" skicka vidare, annars händer det någon hemsk olycka?
- Sådana mejl är trams och skrock. Mejl kan inte påverka oss på det sättet. Men vi använder tyvärr inte alltid vårt sunda förnuft och kritiska tänkande, säger Mats Orveland.
Och fakta är att det finns miljoner och åter miljoner människor som har gjort det enda rätta och kastat kedjemejlen där de hör hemma - i papperskorgen - utan att ha drabbats av någonting ont alls.