Sanningens ögonblick?
I dag möts Natos utrikesministrar, inklusive Hillary Clinton, i Bryssel. Inför mötet talas det om att ministrarna ska ge klartecken till att förbindelserna mellan Nato och Ryssland, djupfrysta sedan Rysslands överfall på Georgien i augusti, ska återupptas. Samtidigt är dock både Georgien och Ukraina inbjudna till Bryssel.
På fredag väntas USA:s nya utrikesminister Hillary Clinton träffa sin ryske kollega Sergej Lavrov i Genève. Det är rimligt att anta att det mötet kommer att innehålla någon form av avstämning av den diskreta diskussion som på senaste tiden ägt rum mellan de bägge parterna i frågan om den planerade amerikanska missilskölden i Polen och Tjeckien.
Dessa planer utlöste, när de presenterades av Bush-administrationen, en reaktion från Ryssland som inte kan beskrivas som annat än hysterisk. Vad det handlar om är ett antal missiler, i storleksordningen 20, avsedda att fungera som försvar mot missilanfall från länder som Iran och Nordkorea.
Den ryska reaktionen, emotionell snarare än intellektuell, vilar av allt att döma på sårad supermakts- & sovjetnostalgi. Att USA skulle kunna få möjlighet att placera ut missiler i tidigare Warszawapaktsländer är tydligen en alldeles outhärdlig tanke. En sak är klar, den som menar att de ryska ledarna på allvar tror att ett eventuellt amerikanskt robotförsvar i Centraleuropa skulle vara riktat mot Ryssland förolämpar deras intelligens. USA behöver inte gå över ån efter vatten.
I ett brev från president Obama som för tre veckor sedan överlämnades till president Medvedev diskuteras frågan, enligt referaten, på ett kreativt sätt. Obama påpekar att USA inte nödvändigtvis behöver fortsätta med missilförsvaret om det kan slås fast att Iran inte har eller utvecklar kärnvapen.
Återstår att se hur Ryssland reagerar på denna inbjudan till samarbete. Kanske man rent av kommer att sakna den mer fyrkantige George W Bush?
Så jobbar vi med nyheter