Vad beror sängvätning på?
– Det finns flera orsaker. Vissa har nattlig brist på ett hormon som heter vasopressin, vilket leder till överdriven urinproduktion på natten. Det kan också bero på överaktiv urinblåsa. De flesta sängvätare är dessutom svåra att väcka när de sover, vilket leder till att de kissar på sig. Gemensamt för orsakerna är att sängvätning är mycket ärftligt, mer än hälften får det via generna.
Hur vanligt förekommande är det?
– Det är väldigt vanligt, fem till tio procent av barnen är drabbade vid den ålder då de börjar skolan. Det växer inte heller bort hos alla, ungefär en av tvåhundra vuxna är drabbade, men håller tyst om det.
Varför är sängvätning ett tabubelagt ämne?
– Många tror att det beror på känslomässig omogenhet eller dålig uppfostran, teorier som lever kvar sedan psykologen Sigmund Freuds tid. Därför blir det något att skämmas för. Nu har skammen minskat något eftersom kunskapen har ökat.
På vilket sätt har kunskapen ökat?
– Forskningen har länge fastnat i fel spår. Freud var bra i många avseenden, men hans teorier kring sexualitet och regression har här haft en negativ effekt. Inte förrän på 80-talet flyttades fokus från psykologiska till kroppsliga mekanismer, då en dansk forskargrupp kunde visa att barn som kissar på sig har en större urinproduktion än andra barn. Det blev startskottet på den moderna sängväteforskningen, men tyvärr är många fast i det gamla tänket, även inom sjukvården.
Vad är de vanligaste missförstånden kring sängvätning?
– Allmänna missförståndet är att man tror att barnen kissar med flit, vilket de inte gör. Sedan tror vissa att träning av blåsan på dagen kan göra det lättare på natten, det stämmer inte. Väckningsscheman på natten är heller ingen större idé, det kommer bara göra barnet trött.
Vilka råd kan du ge till föräldrar vars barn kissar i sängen?
– När barnet själv börjar besväras, vid ungefär sex års ålder, så ska man söka hjälp. Gå till vårdcentralen eller en barnmottagning. Sedan är det mycket viktigt att förklara för barnet att det inte är dess eget fel. Det är inte farligt för kroppen att kissa i sängen, men det är farligt att gå med kroniskt dåligt självförtroende.
Vad finns det för behandling?
– Det finns två huvudbehandlingar, som fungerar på cirka 75 procent av barnen. Den ena är larmbehandling, där en detektor kopplas till pyjamasen och piper högt, så kan man hjälpa barnet kissa. Två av tre blir botade av det. Det andra är läkemedlet desmopressin, som ofta säljs under namnet minirin. Det är en tablett som säger till njurarna att minska urinpåsläppet under natten. Det är en sällsynt biverkningsfri medicin. Nackdelen är att det inte är speciellt botande, det funkar bara så länge man tar det. Och det är ganska dyrt.
Hur kan införandet av Internationella sängvätardagen påverka?
– Det blir dagar till höger och vänster, men varför inte en sängvätardag? Jag brukar säga att kan vi få alla barn torra till skolstart så skulle vi förmodligen minska ungdomskriminaliteten.
Får forskning kring sängväta tillräckligt med stöd?
– Tyvärr inte. Det här är inte ett speciellt glamoröst forskningsområde. Inget ont om barncancerfonden, men i jämförelse är det ingen som pratar om barn som kissar på sig. Så det är ett återkommande problem, att försöka få pengar till forskningen.