Hennes 12 kvm fungerar som både bostad och skrivarverkstad. Och överallt tillåts böckerna att breda ut sig.
När vi kliver in i den lilla lägenheten i Luthagen blir det snabbt tydligt att det gäller att prioritera vad som kan stå framme när man bor trångt. För författaren Linn Spross var det självklart vad som skulle få plats i hemmet som även fungerar som skrivarverkstad.
– Böckerna är det absolut viktigaste. Ja, dem eller kanske kläderna, säger hon.
I lägenhetens enda rum, utöver badrummet och den kombinerade kokvrån och hallen, är böckerna i centrum. I två vita IKEA-bokhyllor längs med ena långsidan finns så många böcker att de hotar att tränga ut vilken sekund som helst. Böckerna ligger även staplade och inklämda i en teakversion av Nils Strinnings klassiska stringhylla som sitter på väggen mittemot och på nattduksbordet bredvid sängen balanserar två torn med tiotalet böcker i varje.
– Jag har flyttat runt en himla massa förut så nu när jag äntligen bor lite mer permanent har jag kunnat få lite ordning – ordning som i att jag överhuvudtaget har bokhyllor. I en lägenhet jag bodde i förut hade jag ingenstans att göra av böckerna så då fick jag stapla dem i högar på golvet. Så det här fungerar bättre, men jag har faktiskt fått gömma undan böcker som fortfarande inte får plats.
Hon berättar att det nog inte finns någon egentlig röd tråd i hennes läsande utan att det mer blir det som faller henne in i stunden. Fast hon älskar all slags spännande litteratur.
– Just nu läser jag Knausgård, säger hon och skrattar. Jag stod emot länge men till slut gav jag upp. Det är så snaskigt och jag måste veta vad som händer. Det är lite som Paradise Hotel.
Förutom böckerna domineras rummet av hennes stora säng med svart järnarmatur, som faktiskt är lägenhetens enda egentliga sittmöbel.
– Ja, min säng är inte en inredningsdetalj utan mitt liv. Den är allt.
I sängen skriver hon alla sina texter, helst tidigt på morgonen eller sent på kvällen. Att hon skulle behöva en mer ordentlig plats för skrivandet håller hon inte med om.
– Nej, jag vill nog inte ha ett skrivbord. Oavsett hur jag har bott har jag alltid skrivit i sängen, eller kanske i en soffa om det funnits. Det första jag gör när jag vaknar är att skriva och då är det skönt att inte behöva lämna sängen.
Linn Spross flyttade in i lägenheten i september i samband med att hennes debutroman nådde bokhandlarna. Innan henne hade en av hennes bröder bott där och det första hon fick göra var att måla om.
– Ja, här är det vitmålat. Det kanske behövs i en så liten lägenhet men mest kände jag att jag inte bara kunde låta det vara som innan. När jag flyttade in var hela hallen målad rosa och i sovrummet var det grönt från golv till tak.
När Linn Spross inte skriver så arbetar hon med sin doktorsavhandling i ekonomisk historia – och har även varit med i SM i tyngdlyftning. Det är något som märks på ett par svartvita foton i guldramar som hänger ovanför sänggaveln.
– Personerna på bilderna är faktiskt inte tyngdlyfterskor på riktigt utan cirkusartister. Men jag hittade dem i en gammal bok och tyckte de var roliga. Det är kul att ha lite starka brudar på väggen!
Om hon skulle beskriva sin inredningsstil så skulle det vara som ”ganska barnslig”.
– Jag gillar mycket färg och gulliga djur. Allt här inne är ett hopplock av second hand och saker jag fått som har ett affektionsvärde för mig. Jag tycker att mycket av den typ av inredning som räknas som ”fin” inte verkar så härlig att bo i. Men jag brukar inte tänka så mycket, det är lite slumpmässigt hur det blir. Fan här är det ju är ingen ordning på någonting! skrattar hon.
En del möbler i lägenheten kommer också från det socialistiska Bokcaféet Projektil som hon var med och drev. Kaféet lade ned i fysisk form tidigare i år, något som hon tycker är tråkigt men som också gav henne möjlighet att få lite saker till lägenheten. Där fanns nämligen den stora spegeln med träram som nu står lutad mot väggen ovanpå en mintgrön byrå mittemot hennes säng.
– Jag har alltid tyckt om stora speglar men har aldrig haft någon – och nu äntligen!
Linn Spross trivs bra i sin lilla lägenhet och säger att hon nog inte egentligen behöver så mycket mer.^
– Det här är det minsta jag bott i men det fungerar just nu. Jag kommer från en familj med åtta barn så det är så himla skönt att få bo ensam. Men jag kanske inte vill bo hela mitt liv på en säng.