Samlingsplats för mycket

Många Uppsalabor använder toaletten som sopnedkast. Strumpbyxor, kalsonger, kondomer, matrester och bommullspinnar är exempel på vad som ligger och skvalpar i bassängerna vid Kungsängsverket i Uppsala.

-Här hamnar mycket, konstaterar Stefan Mårtensson, tekniker vid Kungsängsverket.

-Här hamnar mycket, konstaterar Stefan Mårtensson, tekniker vid Kungsängsverket.

Foto: Rolf Hamilton

Uppsala2004-05-05 23:59
Bomullstoppar är den största utmaningen för vilket reningsverk som helst. De små plaststickorna bryts inte ned. Och innan de ens har kommit halvvägs till reningsverket har de snurrat ihop sig med hår och strumpbyxor. Det blir en stor elastisk klump av alltihop som emellanåt får pumparna mellan pumpstationerna och reningsverket att haverera.
-Bomullstoppar, hår och strumpbyxor är ett elände, sådana där byxor som blir åtta meter långa och snor ihop sig. Då är det bara att demontera pumparna. I bland har vi till och med varit tvungna att använda dykare för att ta bort skräpet och få i gång pumparna igen, berättar Stefan Mårtensson, styr- och reglertekniker vid Kungsängsverket.

Inte bara skräp
Men det är inte bara skräp som hamnar i reningsverket.
—En gång ringde en dam och sade att barnbarnet tappat hennes guldarmband i toaletten. Hon undrade om vi kunde hitta det här nere, men det är förstås omöjligt, säger Stefan Mårtensson.
För ungefär 15 år sedan gjordes ett makabert fynd när personal upptäckte något som troligen var ett foster som hade fastnat i ett rensgaller. Händelsen polisanmäldes, men någon förklaring till fyndet gavs aldrig.
Byggavfall hamnar inte sällan i pumpstationer, och matrester är ytterligare exempel på vad som ofta påträffas vid reningsverket. På en del restauranger tar man helt enkelt bort silen i diskstället för att snabbt och enkelt göra sig av med matresterna. Och när det byggs i bostadsbranschen är avloppsbrunnar och toalocket bland det sista som kommer på plats.
-Innan dess kan det åka ned en hel del byggrester i avloppet. Det finns ingen måtta på allt som kan dyka upp i ett reningsverk, säger Stefan Mårtensson.

1 500 besökare per år
Varje år brukar omkring 1 500 personer guidas runt för en visning av reningsverket. Det är allt från förskolebarn till utländska besökare.
Eftersom det är så mycket skräp som spolas ner i stadens toaletter tycker Stefan Mårtensson att det är enklast att tala om vad man faktiskt får lämna efter sig i toan: Kiss, bajs och toapapper.
Ingenting mer.
—Det borde vara lätt för alla att skaffa en liten korg på toaletten där man kan kasta allt det där som man inte får slänga i toaletten, tycker Stefan Mårtensson.
Efter cirka 30 timmar är inkommande avloppsvatten klart att släppas ut i Fyrisån. Då har det passerat ett flertal reningsprocesser vilket innebär att exempelvis 70 procent av allt kväve och 99 procent av all fosfor försvunnit från vattnet.
Om det går att dricka?
— Nja, det har väl hänt att jag provat vid något tillfälle, men det är ingenting jag rekommenderar, säger Stefan Mårtensson.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!