Mitt i Saluhallen, mellan fisk- och köttdisk, kaffebod och kaféer ligger Ostboden – på samma plats där den alltid funnits. Bakom disken står Marita Prokop som driver boden. Jag minns henne från när jag var liten och helghandlade med pappa på lördagar. Alltid glad, oftast sträckt över disken med en ostskiva på osthyveln till någon provsmakande kund. Direktkontakten med kunderna är det roligaste med att driva ostboden, tycker Marita Prokop.
– Vi har ju många trogna kunder som man får en speciell relation till. Man vet vad de gillar och kan tipsa när man fått in något speciellt för dem.
Hon uppskattar kunder som är intresserade och gärna provsmakar något nytt. Själv smakar hon ständigt, tillsammans med Anna Wennergren som också jobbar i boden.
– Man måste ju provsmaka. En grevé smakar inte alls likadant varje gång, det beror på lagring. Dessertostar kan ändra smak beroende på om de är gjorda av sommarmjölk eller vintermjölk. Vi måste ju veta vad vi säljer, förklarar hon.
Och delad glädje är dubbel glädje, särskilt spektakulära smakupplevelser måste spridas.
– Har vi en perfekt tempererad alpost som är helt fantastisk så springer vi gärna ut och delar med oss till de andra som jobbar här inne. En sådan upplevelse vill man sprida, säger Marita Prokop.
Gemenskapen mellan bodarna i Saluhallen är stor. På helgerna förvandlas Saluhallen till en stimmig mötesplats för matälskare, och fungerar som en social samlingsplats för Uppsalaborna. Kring ostdisken samlas alla typer av livsnjutare.
– Vi har verkligen alla möjliga typer av kunder. Allt från unga studenter som ska unna sig något extra och köper små, små bitar, till par som ska ha en större middag och vill ha en stor ostbricka. Att stå i ostdisken är kul för här avslutas ofta inköpen till middagen, så då får vi ofta höra om hela menyn, säger Marita Prokop.
Hon skär upp en enorm Västerbottenost med en tråddelare. Hårdostarna är stora när de levereras, de kan väga upp till 35 kilo. Ibland får de be någon vänlig ”fiskare” att hjälpa till att bära upp dem från källaren. Hon visar hur man kan se på osten om den är vällagrad samtidigt som hon klyver den i allt mindre bitar. Det syns på fukten, förklarar hon och pekar på vita kristaller på osten.
Av alla nuvarande butiker i Saluhallen har Ostboden funnits längst. Den öppnades 1983 av Marita Prokops föräldrar, och sedan tog hon över den med sin syster 1991 men driver den i dag ensam. En tydlig trend är den ökande efterfrågan på ekologiskt och lokalproducerat.
– När vi öppnade igen efter branden 2004 bestämde vi att vi skulle ha en del med bara lokalproducerat, och den växte snabbt. Det blev så populärt. I dag har vi väldigt mycket lokalproducerat och ekologiskt, och mer och mer svensk ost. Många är medvetna och intresserade av det nu, säger hon.
Den dyraste osten i disken just nu är just en lokal ost från Vänge som görs på råmjölk, den första mjölken efter det att kon kalvat som innehåller mängder av näringsämnen, antikroppar och mineraler. Hon har direktkontakt med lokala bönder i Uppland, och har även varit ute på gårdarna och hälsat på djuren.
– Det är en helt annan känsla när du ser hur djuren mår. Det är kul att kunna åka och klappa kossan i Tierp, till exempel. Ibland kan de ringa och berätta om det fötts killingar, och vi får julkort med getter på.