I tisdags hade Sally Anderson Boström disputation på sin doktorsavhandling vid Uppsala universitet.
– Jag är glad att jag gjorde det, även om det funnits personer på vägen som inte trott att det skulle vara möjligt, säger Sally Anderson Boström.
Det som gör Sally till en unik doktorand är att hon är en av få synskadade som disputerat på universitetet. Vägen till doktorsexamen har inte varit självklar, i en akademisk värld med tuff konkurrens har hon ofta känt behovet av att dölja sitt handikapp för att inte behandlas annorlunda.
– Jag var lite orolig för att använda den vita käppen i början då jag inte jag inte visste hur det skulle tas emot på universitetet.
Men så i tisdags kunde Sally gå in stolt på universitet för att försvara sin avhandling om kreolspråken och hur tre tidigare plantageöar språkligt hanterar arvet efter plantagetiden. Det är en imponerande prestation, inte bara med tanke på synskadan – vid sidan av jobb och forskning är hon dessutom mor till två små barn.
Sally, som ursprungligen kommer från Kalifornien, flyttade till Sverige för tio år sedan för att ta sin masterexamen på Stockholms universitet. Samma år diagnostiserades hon med en ögonsjukdom som är degenererande, vilket innebär att hennes tillstånd förvärras gradvis.
– När jag fick diagnosen var det omöjligt att säga hur fort det skulle gå. Jag hade lika gärna kunnat vara helt blind i dag. Ärligt talat så märker jag inte av det så mycket i vardagen, försämringen är så långsam och jag hinner hela tiden anpassa mig till vad jag kan se och inte se.
Sally lider av en ovanlig ögonsjukdom som påverkar ögats näthinna och har samlingsnamnet Retinitis pigmentosa. Det innebär att hon saknar periferiseende och har därmed ett väldigt litet synfält. I praktiken betyder det en vardag med vit käpp, avsaknad av mörkerseende och där texter blir svåra att läsa utan hjälpmedel.
– Det tog lång tid att låta diagnosen sjunka in, jag var ganska chockad över det. Det har varit en utmaning att fortsätta med min akademiska karriär men jag är glad över att jag gjorde det.
Hösten 2015 kom Sally till Uppsala för att påbörja sina doktorandstudier. Även om Sally i dag upplever ett starkt stöd från institutionen så fanns det en tid då hon kände ett behov av att dölja sin synskada. Detta med oro för att bli särbehandlad. Tyvärr har det hänt att oron blivit befogad. Exempelvis ansåg en person vid ett tillfälle att Sally inte skulle klara av att utföra sitt arbete med synskadan.
Det finns mer att önska gällande hjälpmedel för synskadade inom akademin, enligt Sally. När hon påbörjade sina doktorsstudier fanns det ont om verktyg att tillgå, den hjälp som hon till en början blev erbjuden var endast extra tid vid tentor.
– Men jag skriver ju inga tentor, jag läser ju bara och skriver på min forskning.
Hon poängterar dock att hon sedan dess fått mycket hjälp av den institution som hon tillhör, utvecklingen går framåt. Ett hjälpmedel som hon verkligen vill lyfta fram heter TorTalk. Det är ett webbverktyg som hjälper synskadade med uppläsning av webbplatser, där även bildrutor med text blir upplästa. Det har varit till en enorm hjälp för hennes karriär.
Hur ser framtiden ut?
– Vid någon tidpunkt måste jag fundera på om jag kan fortsätta med den akademiska karriären. Men min disputation gick verkligen jättebra så jag känner mig entusiastisk och optimistisk.