Sällan får vi veta att vargen är accepterad av de flesta

Uppsala2007-02-22 00:00
Det finns varg igen i Tyskland - om än en liten och inavlad spillra. I onsdagens DN kunde vi läsa att vargvänner är entusiastiska, politiker passiva - och jägare arga. Känner man igen det?
Ja, om man köpt den svenska mediebilden. Ett husdjur får ett elakt sår, och bums får vargen skulden. Några schäfrar skrämmer får, vips blir det till "vargattack". En jakthund dödas, självklart vill jägarna ha skyddsjakt. Men ser vi verkligen en "bygd i skräck"?
De som likt Svenska Jägareförbundet, Sveriges riksdag, EU med flera instanser vill behålla vargen som en del vår fauna framställs ofta som en minoritet av ignoranta "nollåttor".
Mediebilden är dock skev. Alltför sällan får vi veta att vargen generellt är accepterad i Sverige. I söder som i norr, i tätort som på landsbygd. En attitydundersökning som Naturvårdsverket gjorde 1998 visade att två tredjedelar av svenskarna accepterar en dubbelt så stor vargstam som dagens på 100-150 individer. Att man kan lära sig leva med varg bekräftades av att 91 procent av tamdjursägarna i vargområden kunde acceptera varg. Allt enligt Svenska Jägareförbundets hemsida.
Det är klart att de allra flesta människor i dag inte tycker att djurarter ska utrotas, och att varg bara ska finnas som exotiskt inslag på zoo.

Är då vargen farlig? För andra djur, helt klart. Men exempelvis elstängsel skyddar fåren bra.
För människor? I teorin, javisst. I praktiken finns dock ytterst få vargattacker belagda i Europa. Människor skadas eller dödas annars årligen av björn, älg, ren, orm, geting, nötboskap, häst, hund och så vidare.
Vargen är klok, intelligent och "street smart". Därför är den försiktig och undviker människan. En vanlig uppfattning är att vargens skygghet är beroende av den utsätts för viss jakt. Och det är möjligt att det kan vara så, säger Johan Månsson, rovdjursexpert på länsstyrelsen.
Men så länge vargstammen i Sverige är liten, svag och inavlad måste det naturliga svaret på begäran om skyddsjakt nästan alltid bli nej.
Så låt då stammen bli större och livskraftigare - så att det finns marginal för jakt! De tjuvjägare som ideligen ser till att vargar från Ryssland på väg genom Sverige "försvinner" motverkar ju kraftigt sitt syfte. Vargens skyddsvärde bara ökar.
Olaga jakt på varg är en kriminell manipulation av vargstammen. Därför borde myndigheterna kunna motverka detta med "nyttig manipulation", genom att plantera in nytt biologiskt material.

En tvistefråga är förstås hur stor stammen får bli. Riksdagens etappmål är bara 200 individer. Svenska Jägareförbundet förordar 150. Båda nivåerna är låga för ett så pass stort land som Sverige. Men jägare ser vargen som konkurrent om viltet ("viltstammar bör skyddas mot ett alltför stort rovdjurstryck", enligt Jägareförbundets rovdjurspolicy). Vargen, som kanske tar fem procent av älgarna i ett område, har dock inte mycket annat att välja på. Det har människan. (Vem talar förresten någonsin om "jägartryck"?)

Få jägare kan acceptera att vargar dödar deras hundar - trots att de släpper dem lösa i skogen. Jakt med lös hund är en skandinavisk tradition. Man måste inte jaga med lös hund - men det är det effektivaste jaktsättet, hävdar Bo Lindevall på Svenska Jägareförbundet.
Det han sedan säger sammanfattar nog hela rovdjursfrågan: "Jakt är ett livsinnehåll." Jakt är helt enkelt livet för många på landsbygden.
Men vi måste också tolerera vargens livsstil - dess enda möjliga! Ju mer man lär sig om vargen, "skadegöraren", desto mer framstår den som ett fascinerande djur värt stor respekt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!