Saga Storåkers, sex månader, ska få titta på filmer på en datorskärm där hennes ögonrörelser mäts med hjälp av infrarött ljus. Hennes föräldrar är förväntansfulla.
- Man lär sig mer om sitt barn och det är kul att få bidra till forskningen. Jag hade ingen aning om att Sagas färdigheter kan mätas. Att det är så många mekanismer som ligger bakom hennes utveckling är oerhört intressant, säger Anna Hägglund.
– Ja, extra ultraljud under graviditeten har vi tackat nej till. Men det här ställer vi gärna upp på, säger Dan Storåkers.
Ibland är studier på spädbarn tidsödande om avbrott måste göras för matning eller blöjbyte. Men Saga har både ätit och sovit och tycks vara på sitt bästa humör. Hon jollrar och tittar på oss vuxna med en nyfiken blick.
Det är första gången hon är med i ett test och det blivit dags att gå in i undersökningsrummet. Det här rummet har en avancerad ögonrörelsekamera som berättar hur barn omfattar sin omvärld.
Saga sitter bekvämt tillbakalutad i en bilbarnstol i pappas knä och gurglar förnöjt när filmsekvenserna spelas upp på en datorskärm. Hon tycks gilla det hon ser, en kvinna som vänder blicken mot två färglada leksaksdjur. Det infraröda ljuset lyser upp hennes ögon och gör pupillerna ljusa. Kameran registrerar om Saga följer den vuxnes blick mot föremålen och på vilka ställen på skärmen som hon fäster blicken.
– Om en vuxen tittar på något, blir personer i närheten också nyfikna och vänder sin blick åt samma håll. Här studerar vi vart en sexmånaders bebis riktar blicken och om barnet följer den vuxnes blick. En del forskare hävdar att det dröjer till ettårsåldern innan barn blir känsliga för andras blickar men vi har upptäckt att det sker tidigare, säger Gustaf Gredebäck, föreståndare för spädbarnslabbet.
Det är frivilligt att vara med och föräldrar får avbryta testet om de vill, till exempel om barnet inte är på humör just då. Om tolv jämngamla barn deltar i ett och samma försök har forskarna tillräckligt med information för att veta vad ett barn gör i en viss ålder. Det kan vara stor variation i gruppen och det är forskarna också intresserade av.
För Sagas del är sessionen slut efter bara någon minut. Föräldrarna får se en uppspelning av samma film, nu med punktmarkeringar som visar var Saga har fokuserat sin blick. Det visar sig att hon fäste blicken mer på den ena leksaken och mest till vänster.
– Är det redan slut? frågar Anna Hägglund och man kan skönja en viss besvikelse i rösten. Både hon och Sagas pappa hade gärna stannat en stund till.