Alice föddes med en cp-skada som påverkar hennes kropp men inte hennes intellekt.
Det är måndag kväll, vilket innebär rullstolscurling i Stenhagens curlinghall. Alice Brolin var IK Fyris allra första rullstolsspelare när hon började för två år sedan. Nu har hon fyllt 14 och antalet rullstolsburna spelare som tränar här på måndagarna är uppe i 10.
– Det går inte att säga vad som är så roligt med curling. Jag bara började gilla det direkt, säger Alice.
Hennes tvillingsyster Saga Brolin håller med: curling är livet. Saga är med som hjälptränare på rullstolscurlingen, för att hjälpa sin syster och för att hon älskar att vara i curlinghallen. Hon är själv curlingspelare och siktar på att bli proffs.
– Jag hoppas komma in på curlinggymnasiet i Härnösand. Men om jag gör det kommer jag och Alice att vara väldigt långt från varandra. Vi får se hur bra vi klarar det, säger Saga.
Som enäggstvillingar är Saga och Alice genetiskt identiska; de hade ju varit en person om inte det befruktade ägget delat sig. Men redan i magen utvecklades de åt olika håll. Bägge hade cystor i hjärnan, och för Alice innebar det att hon föddes med en cp-skada som påverkar hennes kropp men inte hennes intellekt. Saga har också ett handikapp, men ett betydligt mer osynligt: hon har extremt hög ämnesomsättning och svårt att äta tillräckligt.
– Ibland när vi blir irriterade på varandra säger vi "du vet inte hur det är att vara jag", säger Saga.
– Ja, och det är väldigt sant. Man vet inte hur det är att vara i nån annans kropp, säger Alice.
Pratar ni något om era olika förutsättningar?
– Nej inte så mycket. Men jag har varit arg och ledsen och tänkt tusen gånger att jag skulle vilja kunna springa och klättra och gå, säger Alice.
Saga och Alice Brolin är enäggstvillingar, men är olika i sina personligheter. "Vi kompletterar varandra rätt bra. Mamma och pappa brukar säga att tillsammans är vi perfekta", säger Saga.
Saga Brolin vill satsa på curlingen och kommer att söka curlinggymnasiet i Härnösand. Både hon och Alice undrar hur det kommer att bli att bo så långt ifrån varandra.
Alice var IK Fyris första rullstolsspelare i curling. Idag är det 10 som spelar rullstolscurling i klubben.
Även Saga har funderat över hur det hade varit om Alice inte haft sin skada.
– Jag har tänkt att vi då kunde träna gymnastik ihop. Men det var mer förut. Alice kan ju ändå göra väldigt mycket.
Alice och Saga går i samma klass, i en åtta på Thunmanskolan i Knivsta. Under ett par år på mellanstadiet gick de i olika klasser, vilket bägge tyckte var ganska jobbigt. Som klasskompisar har de alltid varandra, slutar samma tider, har samma läxor. De berättar att de ofta bara behöver utbyta en blick för att veta vad den andra känner eller tänker. Och de berättar skrattande att deras föräldrar brukar säga att systrarna inte klippt navelsträngen.
Både Saga (till vänster) och Alice (till höger) älskar att vara här i curlinghallen i Stenhagen.
Bägge beskriver Alice som "den som tänker" och Saga som "den som gör". Alice är också den som tar skolan på större allvar och vill stötta Saga i skolarbetet.
– Jag kan till exempel inte plugga utan Saga, för jag får panik över att hon ska hamna efter, säger Alice.
Du får panik för hennes skull?
– Ja precis!
"Jag behöver stötta Saga lika mycket som hon alltid stöttat mig", säger Alice om Sagas dröm att komma in på curlinggymnasiet.
Forskning har visat att många tvillingar i tonåren inte bara behöver frigöra sig från föräldrarna, utan även från varandra – och att det är viktigast för just enäggstvillingar att markera en egen identitet.
Förut gillade Saga och Alice att göra samma saker, tyckte om samma böcker och tv-serier och bråkade nästan aldrig. Nu är det snart bara curlingen de kan enas i, säger de. Och de bråkar mer än förr.
– Det är nog jag som tycker att det är jobbigast att vi blir mer olika, säger Alice.
– Eftersom vi är tvillingar har vi inte haft så mycket vänner. Vi har ju varandra. Men jag har lite enklare att få vänner och har nu en vän som Alice inte är vän med på samma sätt. Det är lite svårt, säger Saga.
Känner ni ett behov av att frigöra er från varandra?
– Nej, svarar Alice.
– Nej, inte från Alice. Men vi gillar ju att göra lite olika saker, säger Saga.
Alice är en minut äldre än Saga. "När jag blir arg på Saga kallar jag henne för lillasyster", säger hon med ett skratt.
Så vad tänker de om framtiden? De berättar om ett äldre enäggstvillingpar i släkten som först bodde många mil ifrån varandra, men sedan flyttade närmare eftersom saknaden blev för stor. Så Alice och Saga är överens om att bo nära varandra. I alla fall i samma stad.
Men först hoppas Alice att Saga kommer in på curlinggymnasiet i Härnösand, även om hon gruvar sig för de 35 milen som då ligger mellan dem. Hon behöver stötta Saga lika mycket som Saga alltid stöttat henne, säger hon.
– Jag vill själv flytta hemifrån redan på gymnasiet för att bli mer självständig. Jag har så mycket jag behöver lära mig, som att klä på mig själv. Sånt som Saga hjälper mig med nu.