Det är bra att vara snäll. Klippan som alla kan lita på, den som skjutsar barnen, alltid dyker upp på kompisträffen och fixar fikat till jobbet. En sådan vill man väl vara? Men faktum är att du mår bättre av att vara den som säger nej. Det menar Lisbeth Stahre, forskare och KBT-terapeut och en av författarna till boken Snällfällan.
– Jag kallar det ”vara till lags-sjukan”, från engelskans disease to please. Vi är tränade i det sedan barnsben, särskilt kvinnor - att säga ja till saker för att visa oss duktiga och få uppskattning, säger hon. Flickor fostras tidigt till att vara snälla och ställa upp.
Att vara snäll och gullig har blivit något heligt i samhället, menar Lisbeth Stahre, men egentligen kan det i slutändan handla om att åsidosätta sina egna behov. Känslan av att vara god är bedräglig - att säga ja till allt ger låg status och kan snarare missgynna dig.
– Att vara den som fixar allt uppskattas till en viss gräns, men man förmedlar också att man inte bryr sig om sig själv och det inger inte respekt. Att vara för snäll på jobbet kan kosta i reda pengar i löneförhandlingar, man tas för given.
Det kostar också för kroppen, vilket är Lisbeth Stahres forskningsområde. Stress, oro och tröstätande är några av snällfällans konsekvenser.
Att bryta mönstret handlar inte om att bli en taskig person, utan om att bli schystare mot sig själv. Att lära sig att säga nej och sluta be om ursäkt för att man gör det.
– Fundera vid varje beslut – vill jag det här? Varför? Är det befogat? Ge dig själv lite tid att tänka efter, i stället för att slentrianmässigt säga ja, tipsar Lisbeth Stahre.
Visst kan det kännas obekvämt till en början, men då kan man be om lite betänketid så att man hinner ta ställning ordentligt.
– Mina klienter har fått börja lite smått, säga nej till enstaka saker. Och de kommer tillbaka och är helt lyriska, förvånade över att omgivningen både förstått och till och med visat stor förståelse, säger Lisbeth Stahre.
Själv är hon nu för tiden bra på att säga nej på ett rakt sätt och att inte be om ursäkt för sig själv.
– Jag har blivit lite tuffare med åren. Åldrande hjälper, man bryr sig mindre och vågar bli lite bitchigare.
Ja-sägandet och vikten
Lisbeth Stahres forskning visar att man mår fysiskt dåligt av att inte kunna säga nej. Bland annat är ja-sägandet kopplat till övervikt – stressen i att försöka vara alla till lags gör att man mår dåligt, och för att döva den känslan stoppar man någonting i munnen.
Dessutom utsöndras hormonet kortisol när vi är stressade, som bland annat stimulerar aptiten. Genom att lära sig att säga nej och stå upp för sig själv kan man få bättre självkänsla och bryta ätmönstret.