Saabnostalgin är över oss!

Jag hade en gång en Saab. En 96:a, begagnad, smutsblå med "frihjul" och växelspak vid ratten. När jag rullade in den för besiktning frågade mekanikern med ett snett leende: "Är det en bra bil det här?". "Ja!", utbrast jag. Då drämde han släggan rakt igenom golvet. Jag minns det grinande, rostkantade hålet och det lika gapande skadeglada leendet hos mekanikern. Skroten nästa.

Men jag sörjde inte - faktiskt hade det känts värre när jag skrotat Hundkojan. Den vackra, gräddgula Amazonen borde jag ha begråtit, men inte. En bil är en bil. Trots allt en världslig sak.

Därför är det med stigande förvåning som jag inser att begreppet "folksjäl" har fått en ny innebörd. Här ryms uppenbarligen rätt prosaiska ting. Bilar, till exempel. I alla fall vissa märken.

I onsdags korades Saab till "svensk nationalklenod" (ett föremål med stor betydelse för ett lands kulturella och nationella identitet) av Rapport. Så ser alltså Sveriges största nyhetsprogram på det förlusttyngda, GM-ägda bilföretaget.

DN ägnade en och samma dag åtta (8) sidor åt Saab, och alla tidningar braskar oupphörligen på med Saabkrisen och gamla tvåtaktare.

I söndags fick vi följa med SVT till den slokörade Motor-Nilsson i Köping. Och i tv-soffan satt sedan ingen mindre än Bosse Bildoktor.

Att de bilsamlare som specialiserat sig på Saab får en tår i ögonvrån är kanske inte så konstigt. Eller att Saabhandlare drabbas av övergående sömnsvårigheter. Men att den svenska journalistkåren hade så mycket emotionella band till Saab var en total nyhet. Tala om oförblommerad nationalism.

Saabnostalgin är över oss! Saabsnyftandet från den svenska journalistkåren är öronbedövande. Som om det redan vore begravning!

Men även om Saab halkat efter i utvecklingen och gått med förlust i decennier ska vi väl inte räkna ut företaget så snabbt. Saab måste först presentera en ny ägare som inte är de svenska skattebetalarna. Sedan kan det väl bara bli bättre.

Men hur kan oppositionen då vilja fulltanka Saab med skattepengar innan man ens vartåt det bär hän - och vem som kör? Det kan alltså inte bara handla om ansvar för resurser, när Mona Sahlin med darr på stämman vill ge Saab denna "möjlighet". Det handlar allt väldigt mycket om känslor också.