Sankt Olofsgatan ger enligt Johanna Wiklander en bra bild av hur gatuutrymmet kommer att uppfattas i sydöstra stadsdelarna.
Planerna på att bygga i skogen norr om naturreservatet Lunsen har rört upp starka känslor. Utbyggnaden har av kritiker jämförts med Manhattan. Många tycker det som föreslås är alldeles för tätt och högt. "Det kommer att komma en hel stad bakom vedboden", skriver en Bergsbrunnabo.
Johanna Wiklander, projektledare för den fördjupade översiktsplanen, värjer sig mot jämförelserna med Manhattan. Hon tycker att Sankt Olofsgatan, öster om järnvägen, ger en bättre bild av gatubredden och kvarteren som planeras i sydöstra staden.
– Grönskan i gatorna blir där väldigt framträdande. Det kommer inte att kännas trångt. Husen blir inte högre än gatan är bred så man kommer att ha himmelskontakt på ett annat sätt än vad vi är vana vid, säger hon.
Johanna Wiklander, projektledare för den fördjupade översiktsplanen.
Mycket av bebyggelsen kommer att vara i fem våningar, med några kontorshus i åtta våningar vid tågstationen och lägre radhus närmast skogen.
Många som lämnat synpunkter på det första förslaget vill se lägre hus och mer villabebyggelse. Johanna Wiklander menar dock att det finns fördelar med att bygga mer stadsmässigt.
– Skulle man bygga en större andel radhus blir det inte alls samma kommersiella underlag för till exempel restauranger. Servicenivån sjunker. Samtidigt skulle underlaget för kollektivtrafiken bli sämre, och det är en viktig aspekt för klimatfrågan. Att hushålla med marken, så att man inte sprider ut bebyggelsen på åkermarken, är ett hållbart stadsbyggande.
– Men det är klart att det finns en gråzon. Var går brytpunkten för hållbarhet? Det är en fråga vi diskuterar hela tiden, säger Johanna Wiklander.
Det är inte helt enkelt att jämföra olika områden med varandra. Stadsbyggnadsfilosofierna har varierat kraftigt över tid. När Uppsala byggdes ut fram till 1970-talet var man heller inte särskilt mån om att spara naturområden.
Mäter man enbart den yta i de sydöstra stadsdelarna som räknas in i Uppsalapaketet är det ungefär 250–280 hektar.
Det är jämförbart med hela Eriksberg och Norby, som tillsammans är 244 hektar. Här bor ungefär 11 200 personer.
Ytan som ska bebyggas är ungefär 255 hektar.
Ett mer stadsmässigt område är Luthagen, centrala staden norr om Strandbodgatan, och de främre delarna av Fålhagen, fram till Torkelsgatan. Hela ytan är 330 hektar, alltså något större än området som ska bebyggas i sydöstra staden, och rymmer 21 561 lägenheter med 33 900 invånare, enligt kommunens siffror. Sydöstra staden planeras för 21 500 bostäder.
Exploateringstalet ger en ungefärlig uppfattning om hur tätt ett område är. Det är ett mått på den totala byggnadsarean, där varje våningsplan över mark summeras, i förhållande till den totala markytan. Någon beräkning av exploateringstalet för hela området som ska byggas ut kring Sävja och Bergsbrunna finns dock inte i dag.
Germund Landqvist, projektledare för exploateringsprojektet i sydöstra staden, har på UNT:s begäran räknat ut exploateringstalet för de första etapperna som nu planeras längs väg 255 och några jämförelseområden. Ju högre tal desto tätare.
Etapp 1, längst söderut mot Lugnet, som innehåller en stor del radhus får ett exploateringstal på 0,9.
Etapp 2, området söder om Ica Sävja, där det är mer flerbostadshus hamnar på 1,2.
Uppsala innerstad, i kvarteren runt Stora torget har ett exploateringstal på 2,0.
De nybyggda husen runt Mimmi Ekholms plats ligger på 1,4.
Norra Rosendal kommer att ha ett exploateringstal på 1,9 när det är färdigt.
Mimmi Ekholms plats är ungefär lika tättbebyggt som det som nu planeras kring Sävja.