Lelle Karlsson, med hunden Fetisov, besöker platsen som för femtio år sedan var centrum för protesterna mot planerna att bygga ett stort köpcentrum vid Stabby ängar. Hundägarna som regelbundet besökte Stabby började genast engagera sig i frågan.
Hösten 1971 kom de första rapporterna om att ett köpcentrum skulle byggas på Stabbys ängar. Lelle Karlsson var då 23 år och promenerade ofta med sin hund i området. Stabbys naturområde var vid den tidpunkten en plats där hundägare möttes upp för att promenera tillsammans.
– Det var massa hundägare från hela staden som kom hit och rastade sina hundar, säger han.
Oftast var de fyra till fem hundägare som antingen gick den korta eller den långa rundan ihop.
– Men det hände att vi promenerade fyrtio, femtio personer tillsammans.
Det var på promenaderna som nyheten om ett nytt köpcentrum, Migo Väst, började cirkulera. Planen, som påbörjats redan 1965, var att köpcentrumet skulle uppföras intill Bärbyleden.
– Vi fick nys om det och många tyckte att det var helt vansinnigt, så vi bestämde oss för att vi måste försöka stoppa det.
Enligt Lennart Karlsson var det ungefär tvåhundra hundägare som då organiserade sig och bildade nätverket "Aktionsgruppen Rädda Stabby". De började sprida information, anordnade protester utanför Migos dåvarande köpcentrum i Kvarngärdet och delade ut flygblad.
– Man väntade vid ängarna tills det var en kritisk massa, ett 40-tal hundägare, och sen bytte vi information och uppdaterade varandra. Så vi hade informella mötessammanträden morgon, middag och kväll när vi promenerade med hundarna, säger han.
Artikel i UNT från 23 februari 1972. Här skrivs det om protesterna mot köpcentrumet. "Protestlistorna är ett privat initiativ, säger Lennart Karlsson en av de två som startat namninsamlingen", då till tidningen. Hela artikeln går att läsa i UNT:s arkiv.
Han säger att de snabbt fick in cirka åttatusen namnunderteckningar.
– Vi tryckte på att Stabbys naturområde också var en plats för barnfamiljer, pensionärer och friluftsälskare. Ett ställe där man kan spela fotboll, ha picknick, promenera. Det var många som höll med oss.
Helga Trefaldighetskyrkoråd sa i början av 1972 nej till att delar av Stabbys prästgårds mark skulle säljas och i maj samma år beslutade landstinget samma sak om deras mark. Utan tillgång till mark blev det omöjligt för köpcentrumet att byggas.
I två artiklar från den 24 februari 1972, respektive 10 maj 1972, går det att läsa om Helga Trefaldighets kyrkoråds och landstingets beslut att säga nej till markförsäljning. Hela artiklarna går att läsa i UNT:s arkiv.
– Det var inte bara vi, men jag tror att om inte vi hundägare engagerat oss så hade det funnits ett köpcentrum här istället, säger han och blickar ut över ängen.
Lelle Karlsson har sedan 1971 fortsatt att engagera sig i miljö- och samhällsfrågor och varit aktiv i Vänsterpartiet, men lyfter att det var något speciellt med mobiliseringen för att rädda Stabbys ängar.
– Det var ett unikt engagemang där hundarna var utgångspunkten för vår gemenskap.