Redan innan den engelska dokusåpan Föräldrafritt börjat sändas har serien fått stor uppmärksamhet genom det filmklipp som visas på nätet. Där ser vi Sid, nio år, som inte kan laga mat och är jättehungrig. De barn som lagar maten roffar däremot åt sig och säger elaka saker till Sid. Det är socialt utsatta barn mellan åtta och elva år som är med i serien, och deras sätt att lösa konflikter utmynnar i mobbning, knivbråk och kollektiv ångest.
Dokusåpan är skapad i England och har köpts in av Kanal 5 i Sverige. Lars Beckung, programdirektör, anser att tittarsifforna kommer att avgöra om serien blir en succé eller inte.
Skulle du vilja att ditt barn var med i Big Brother?
– Nej, jag tycker personligen att man gått över gränsen för hur man använder barn. Men nu när programmet redan är gjort finns det ett stort värde i att visa det för våra svenska tittare. England gör många teveexperiment som är intressanta för oss att ta del av, säger Lars Beckung.
När Expedition: Robinson hade premiär i SVT 1997 väckte utröstningsförfarandet enorma reaktioner hos svenska folket. Sedan dess har ribban höjts, vi har vant oss vid att se gråtande bönder bli dumpade inför tevekameran, besvikna relationsobjekt som söker sitt livs kärlek röstats ut och Idolrookies som hånas för sin hemska sångröst.
Vad händer med såporna i framtiden?
– De kommer definitivt att finnas kvar. Robinson var början på den klassiska dokusåpan där en grupp deltagare röstar ut varandra. Genren avmattades lite runt 2007 för att folk tröttnade på konflikterna och det känslomässiga spelet. Men då tog dokumentärserier med vanliga människor i sin naturliga miljö över. Både Färjan och Ullared blev tittarsuccér, säger Lars Beckung.
Att vanligt folk blev högvilt för programmakarna var alltså en motreaktion mot extrem utröstningsteve.
– Jag tror starkt på realityserier även i framtiden där vanligt folk skildras. Över huvud taget kommer serierna att göras på nya sätt, vad gäller både dramaturgi och utröstning, säger Lars Beckung.
Han förklarar det med att dokusåporna och samtiden lever i ett slags symbios. Kanalerna försöker tolka samtiden och skildra den med dramaturgins hjälp. I Lyxfällan får vi till exempel se shoppingberoende människor som annars är osynliga i samhället. Genom tv får vi veta vad som rör sig i huvudet på en slösare.
Men bara för att man höjer ribban för vad man kan visa i tv är det inte säkert att det går hem hos publiken.
– Samhället i stort bryter ständigt tabun och tv följer med. Ibland kan tv också driva på utvecklingen men vi är aldrig ute efter att gå över gränsen. Då kan tittarsifforna bli lidande, säger Lars Beckung.
Antalet varianter av dokusåpor tycks omättligt, nya historier skapas och visas dagligen. Men är inte allt redan gjort i dokusåpornas värld?
Nej, tvärtom, menar Cathrine Wiernik, formatansvarig på TV4.
– Dokusåpor som kommer ännu närmare människors liv och där tittarna får vara med och påverka handlingen är det som skapar engagemang, säger hon.
Cathrine Wiernik tror att det kommer att satsas mer på ”interaktionsteve”, där sociala medier integreras med dokusåpan. Tevetittarna får chatta, twittra och Facebooka med deltagarna. I England finns detta redan. Dokusåpan Seven days skildrar människor i Notting Hill i London. De filmas dygnet runt med övervakningskameror och tittarna får vara med och påverka handlingen.
– Tittarna är nyfikna på att följa riktiga människor i deras riktiga miljö. Konfliktfyllda dokusåpor är däremot på tillbakagång, säger hon.
Viggo Cavling, chefredaktör på tidningen Resumé, tror inte heller att genren är död.
– Vi har hela tiden nya generationer som lockas in i dokusåpan, precis som Beatles och Springsteen ständigt lockar nya fans i musikvärlden.
En annan orsak till dokusåpans odödlighet är att alla som jobbar med en serie tycker att det är häftigt och kul. För alla inblandade är det som att vara på en stor rockturné, det blir mycket uppmärksamhet och det är stora pengar i det hela.
I Ung och bortskämd röstar föräldrarna ut sina barn. Det är ett exempel på ny dramaturgi där man skruvar till utröstningsmomentet och som måste till för att locka tittarna.
Viggo Cavling tror att den här typen av relationsteman blir ännu starkare i framtiden. Kanske får vi se en dokusåpa med familjeterapi där familjemedlemmar röstar ut varandra inom kort.
För att en dokusåpa ska locka, behövs först och främst starka karaktärer, menar Jakob Hansson, utvecklingschef på Titan Television.
– Tittarna vill gilla de som är med och de ska gärna sticka ut. När vi säljer in programidéer till kanalerna är det detta vi fokuserar på. Alla i branschen har blivit duktigare på att hitta rätt karaktärer och konkurrensen har hårdnat, säger Jakob Hansson.
Programmakare kommer även i fortsättningen att leta efter programformer som rör upp känslor och en del kommer säkert att testa gränsen för hur långt man kan gå, tror Jakob Hansson.
Ett annat fenomen som kommer leva vidare är att varje program och dess deltagare gör två parallella resor, en i dokusåpan och en annan i kvällspressen.
En som levde sitt liv i kvällspressen under lång tid är Uppsalabon Jan ”Nakenjanne” Jansson från Farmen 2003.
– Jag figurerade i kvällspressen samtidigt som utrikesminister Anna Lindh mördades. Min story skapade fler löpsedlar än ministermordet och det säger väl något om hur galet det var.
Jan Jansson tror att dokusåporna kommer att behöva provocera mer för att vi går mot ett tuffare och kallare samhälle. Såporna speglar vår samtid, menar han.
– I framtiden måste det bli ännu värre, för att locka nya tittare. När det händer skandaler blir det bara bättre reklam och därför köper tevebolagen in karaktärer som ställer upp på knäppa saker, säger Jan Jansson.
I framtiden hoppas han ändå på fler kul dokusåpor där folk får skratta. Lite snällare såpor, med andra ord. Då kan han tänka sig en comeback och ställa upp själv – förutsatt att det är bra betalt.