Den slutsatsen drar forskare vid University of Melbourne i Australien i en studie som har använt avancerade datorbaserade metoder för att "könsbestämma" 36 miljoner författare till över tio miljoner vetenskapliga artiklar, som publicerats i över 6 000 vetenskapliga tidskrifter under de senaste 15 åren.
De "könsgranskade" artiklarna täcker in sammanlagt 115 delområden, discipliner, inom naturvetenskap, medicin, teknikvetenskap och matematik i mer än 100 länder, däribland Sverige och övriga nordiska länder.
Bara inom 23 av de 115 vetenskapliga delområdena – däribland nutritionsforskning, folkhälsovetenskap och psykologi – fanns i stort sett balans mellan kvinnliga och manliga författare till vetenskapliga artiklar. Inom 87 vetenskapsgrenar rådde tydlig mansdominans och bara inom fem var kvinnliga forskare i klar majoritet bland artikelförfattarna.
Särskilt stark var mansdominansen inom datavetenskap, fysik, matematik och kirurgi, med betydligt färre än 30 procent kvinnor bland artikelförfattarna. Omvänt var andelen manliga författare lika låg i artiklar inom det starkt kvinnodominerade området omvårdnadsforskning.
Studien kan inte besvara frågan om varför det fortfarande råder mansdominans inom de flesta vetenskapsområden. Forskarna fann visserligen påfallande stora skillnader i graden av mansdominans inom forskningen mellan olika länder, men de gav inga tydliga ledtrådar om orsakerna till obalansen. Det fanns till exempel inga starja samband med graden av välstånd eller jämlikhet i stort samhället och andelen kvinnliga forskare..
De som förväntat sig att Sverige skulle toppa listan över länder med minst ojämn könsfördelning inom forskningen blir förmodligen förvånade över att forskningsartiklar från en lång rad länder – däribland Egypten, Kina, Kuba,Tunisien och i topp Serbien och Rumänien – har en betydligt högre andel kvinnlig forskare.
I åtskilliga länder är dock andelen kvinnliga forskare betydligt lägre än Sveriges siffra på litet över 40 procent. Allra lägst är den i en framstående forskningsnation som Japan där bara var femte forskare är kvinna. Det är till och med snäppet lägre än i Saudiarabien!
Tillsammans med bland annat Indien sticker också Tyskland och Schweiz ut som länder med en särskil låg andel kvinnliga forskare.
Ljuset i detta mörker är att könsgapet mellan manliga och kvinnliga forskare bland författare till vetenskapliga artiklar överlag trots allt är mindre i dag än den var i början av den studerade 15-årsperioden.
Om denna obalans fortsätter att minska i samma takt som hittills kommer enligt forskarnas beräkningar könsgapet inom naturvetenskaplig, teknikvetenskaplig, matematisk och medicinsk forskning i stort att vara slutet inom i genomsnitt "bara" 16 år – men med stora variationer mellan olika vetenskapsgrenar.
Den som i dag påbörjar en forskarutbildning inom till exempel datavetenskap eller fysik kan med nuvarande förändringstakt inte hoppas på att få se en fifty-fifty-balans mellan kvinnor och män inom sitt forskningsområde under sin egen eller ens under sina barns eller barnbarn livstid.
Forskarna noterar att deras beräkningar över hur lång tid det tar att sluta könsgapet inom forskningen möjligen ändå kan vara väl optimistiska. Det beror på att andelen kvinnor bland seniora forskare (som brukar stå sist på författarlistan till vetenskapliga artiklar) ökar långsammare än andelen kvinnor bland doktorander och andra mindre etablerade forskare (som brukar stå först på författarlistan).
Forskarna noterar också att de mest prestigefulla vetenskapstidskrifterna – till exempel Nature, Lancet och New England Journal of Medicine – överlag har färre kvinnliga författare i artiklarna som de ar accepterat för publicering jämfört med mindre kända tidskrifter. Denna obalans förstärks dessutom av att prestigetidskrifterna när de själva bjuder in forskare till att skriva översiktsartiklar i två tredjedelar av fallen väljer att kontakta en manlig forskare.
Forskarna Luke Holman, Devi Stuart-Fox och Cindy Hauser vid University of Melbourne som publicerat artikeln om könsgapet inom forskningen i den välrenommerade tidskriften PLoS Biology öppnar nu sin rekordstora databas över kvinnliga och manliga författare inom olika forskningsfält även för andra forskare.
De anser till exempel att det behövs fördjupade studier kring om system där förhandsgranskarna av forskningsartiklar inte känner till författarnas kön förändrar vilka artiklar som tidskrifter slutligen accepterar för publicering. Men redan nu är en av deras slutsatser av hur resultaten av deras studie bör användas.
– Könsgapet inom naturvetenskap, teknikvetenskap, matematik och medicin kommer inte att slutas utan ytterligare reformer inom utbildningsväsendet, mentorprogram för forskare och akademisk publicering, skriver de.
Fotnot: Studien är publicerad i vetenskapstidskriften PLOS Biology och kan läsas här