Det här är ett nostalgireportage över en byggnad som berört många människor i östra delen av Uppsala.
Det började som en fråga i en lokal Facebookgrupp för nuvarande och före detta Årstabor, jag undrade om någon ville berätta om tiden på Vaksala kyrkskola apropå att byggnadsnämnden signalerat att Skolfastigheter ska få riva det mögelskadade huset.
Gensvaret för att vara med i en artikel om skolan som uppfördes på 1800-talet blev stort.
Några dagar senare möter vi ett gäng på parkeringen vid Vaksala kyrkskola. Monika Steczkó har rest ända från Bagarmossen för att vara med.
– Det är häftigt att ha gått på en gammal Madicken-skola, säger hon.
Det blir kramar när gamla bekanta träffas på nytt. Urvalet är slumpvis, de som ville ställa upp. Åtta personer är här i snålblåsten vid Vaksala kyrkskola.
Det visar sig att UNT:s fotograf Sven-Olof Ahlgren också gått i skola här, från 1962 till 1968.
– Det är först i vuxen ålder man fattar vilken fantastisk skola det var, säger han.
Skolgården var en äppellund och då fanns ett ridstall vid Vaksala kyrka, dit barnen gick på rasterna.
Den gula byggnaden har i dag stora skavanker. Fönstren är täckta med spånskivor, staketet hänger på hälft. En utredning, beställd av Skolfastigheter, har dömt ut stommen på huset. Men om man tänker bort skadorna, visst ser den ut som en skola från Astrid Lindgrens sagor? De stora kastanjeträden minns alla och höstlöven på skolgården.
– Varje gång jag åker förbi här så säger jag till mina barn att där gick jag i skolan, säger Fredrik Lemming.
Det var en idyllisk och spännande tid. Han gick i första klass. Ettaklassarna gick på nedervåningen, på övervåningen fanns högstadieelever som hade anpassad skolgång.
– Plötsligt var jag med ungdomar som var äldre och rökte, man var livrädd. Men så minns jag att vi spelade fotboll på gården och det visade sig att de var väldigt snälla.
Flera olika verksamheter har inrymts i byggnaden genom åren. Det har varit en grundskola, en skola för högstadieelever med anpassad skolgång och senare en friskola för elever med anpassad skolgång. Expeditionen för Vaksala församling har också legat här. Under många år låg Svenska kyrkans ungdomsgård Kryddan i skolbyggnaden.
– Det som lockade mig hit var att det spelade ingen roll vem man var. Det fanns en ungdomsgård i Brantan också men där var det lite hårdare klimat, berättar Ewelina Mårtensson som både gått på och jobbat på fritidsgården.
Ungdomarna på fritidsgården hjälpte själva till att göra måleriarbeten i byggnaden. Ewelina minns ungdomspedagogen Jouni Laukkanen (1956-2011) som hjärtat för fritidsverksamheten.
– 350 personer kom på hans begravning, barn och föräldrar som han berört genom åren, säger Ewelina.
En annan eldsjäl kopplad till Vaksala kyrkskola är Kurt Mattsson som var rektor på Vaksala friskola.
– Det var de mobbade eleverna, skolvägrarna, de som hade kallats hemmasittare i dag som gick hos oss, säger Kurt Mattsson.
Johan Bjurling är en av dem som jobbade på friskolan.
– Det är många som fick en andra chans däruppe och ett varmt hem att komma till. Många som var tilltufsade, men här fick de ett andra hem.
Han ser ut över byggnaden. Inga fler barn kommer att utbildas eller få utvecklas på kyrkskolan. Den är i för dåligt skick.
– Nu blir jag lite ledsen, säger Johan Bjurling.
– Det är lite vemodigt, säger Åsa Reimerth, som jobbat på fritidsgården.