Det är inte ofta som alla är helt eniga i kommentarsfälten hos UNT, men när nyheten om Hans Roslings bortgång kom var alla överens. På bara några timmar hade över femtio kondoleanser skickats in av läsare.
Många minns honom som den föreläsare och folkbildare han var mest känd för att vara.
"Tack för all kunskap du delat med dig av och all den empati du har spridit", skriver en läsare.
"Jag har inte många idoler. Hans var en av dem. Jag har aldrig träffat honom men jag beundrar hans fantastiska sätt att åskådliggöra positiva men torra fakta. Vi behöver sådant. Världen är inte så bedrövlig", skriver en annan.
"Åh så sorgligt, ingen kunde eller kan förklara saken bättre än Hans Rosling. Vila i frid, du kommer att vara saknad i denna värld."
Vissa av UNT:s läsare visade sig ha egna minnen av möten med professorn som de delade med sig av.
"Lärde känna Hans Rosling när jag kom som ny sjuksköterska till lungkliniken. Hans var älskad av både patienter och personal. På klinikfesterna uppträdde han som svärdslukare. Världen hade behövt honom mycket längre. Han kunde göra det obegripliga begripligt."
"Jag mötte honom på mataffären, den stora. Han såg lite vilsen ut, hustrun körde vagnen. Jag gick fram och sa ursäkta, ville bara berätta hur bra jag tycker du är! Fick ett leende. Glad att ha hunnit göra det!"
Och för en läsare kändes bilden av den stora professorn inte som den mest träffande - Hans Rosling var ju i själva verket Cykelkonstmannen.
"Hans Rosling är död, och nu pratar alla om hur viktig och smart den klurige professorn var. Det var han, men jag minns honom för en helt annan sak. Han bodde nämligen i Hudiksvall ett tag runt 70-talet och jag gick på dagis med hans jämnåriga barn. Det är hans "cykelkonster" jag minns. När han cyklade iväg från dagiset så ägnade han sig åt små rörelser och poserande ställningar på cykeln. Som ren underhållning för dom barn (och vuxna) som ville se på.
Det gjorde ett helt outplånligt intryck, och så fort jag som vuxen sett honom på TV minns jag det. "Ja okej då, en liten snabb, men jag har bråttom till sjukhuset" kunde han säga och så vips placerade han en fot på sadeln några sekunder till åskådarnas förtjusning innan han trampade vidare.
Professor i internationell hälsa? Nä, för mig var han Cykelkonstmannen i manchesterbyxor."