– Om jag gör! Jag har precis läst den nya boken, där det står precis vad vi har gjort här i Uppsala. När det var gräsmatta längs gågatan gick jag på den upp och ner, berättar Kerstin Berg, som är biolog och tidigare lärare på universitetet.
Hon var på plats när det japanska kejsarparet gästade Uppsala vid Linnéjubileet 2007 och såg hur den japanska kejsarinnan tog japaner i publiken i hand. Något som kejsarinnan väldigt sällan gör.
Om Kerstin Berg får välja bör vi ha en Linnévecka varje år och hon tycker att man bör värna om Linnékurserna som finns på universitetet.
– Han är den mest kände svensk i världen och det är egentligen bara Sverige som har glömt bort att fira honom.
Gräsmattan som lades ut på Svartbäcksgatan under firandet 2007 minns folk som UNT träffar mest av alla firande. Daniel Holmberg är en av dem. Han gick inte själv på den, men såg den.
– Jag har inte aktivt deltagit i något firande, men tycker att det är kul. Han var en ganska stor person som är värd att fira.
Läraren Jonas Linge minns också gräsmattan. Annars tycker han mycket om Linneanum.
Behövs Linnéfirandet då?
– Absolut, det drar folk till stan och vi behöver påminnas om vad han gjorde. Det vore kul att anknyta till musik och poesi, kanske ha en visfestival i samband...?
En bit bort sitter 18-åriga Zahra S. Ahmed och Lalesh Seyda i solen. De kommer inte ihåg firandena så noga, men påminns när de på bild får se den blomster-å som planterades från Stora Torget ned mot Östra Ågatan 2008. De tycker också att Linnéfirandet behövs.
– Det är trevligt. Han gjorde en hel del för staden.