Det här är Henryk Dolatas mest värdefulla ägodel. En ring hans mamma smugglat med sig från tiden hon bodde i getto, till Auschwitz och sedan till Sverige.
Historien om hur Henryk Dolata började spela schack tar avstamp i Nazityskland, med hans föräldrar som båda överlevde Förintelsen.
– Mamma och pappa kommer från Polen. Min mamma är judinna och har upplevt Auschwitz. Hon kom dit 1944 och då hade hennes föräldrar och enda syster redan dött i gettot – hon var ensam kvar.
Hon var i Auschwitz i tio dagar, och togs efter det ut från lägret och flyttades till Berlin där hon blev slavarbetare och tillverkade bomber åt tyskarna. I december 1944 bombade amerikanerna sönder anläggningen, och eftersom ryssarna kom österifrån kunde hon inte fraktas till koncentrationsläger i Polen. I stället fick hon bli kvar i Berlin och fortsätta arbeta.
Henryks pappa satt också i koncentrationsläger, han var krigsfånge och överlevde sex år i fångenskap. De kom båda från eget håll till Sverige genom en evakueringsinsats ledd av Folke Bernadotte och träffades på ett uppsamlingsläger för krigsflyktingar i Finspång. De blev kvar i Östergötland och bosatte sig i Åtvidaberg, där Henryk växte upp.
– Mamma bad till gud varje dag i sex år att hon skulle dö. När hon inte gjorde det fick hon ett nytt liv. Båda mina föräldrar ville ta vara på chansen de fått, så man kan säga att jag har haft en oerhört kärleksfull uppväxt. Vi barn betydde allting för mamma och pappa. Det var rena jackpotten.
Hans mors släkt var i princip helt förintad men hans pappa hade ett fåtal familjemedlemmar kvar. När han som tonåring åkte till Polen en sommar mötte han genom dessa släktingar schack för första gången.
– Jag träffade en kusin som tog fram ett schackbräde. Han lärde mig reglerna och jag blev biten direkt – från första gången var det bara wow!
Efter resan till Polen började han spela i den lokala schackklubben i Sverige – men debuten gick inte som tänkt.
– Första gången jag gick till klubben fick jag spela klubbmästerskap och mötte en kille som var ett år yngre än mig. Jag förlorade efter sex drag och avbröt turneringen efter det. Jag kom inte tillbaka på ett halvår, men när jag väl återvände dröjde det inte så himla lång tid innan jag var en av Åtvidabergs starkaste spelare.
Nu sitter vi i Henryk Dolatas vardagsrum. Lägenheten ligger bara ett stenkast från Katedralskolan och ytterdörren står helt öppen för att låta den friska luften strömma in. Henryk går avslappnat runt i ett par sandaler och har på sig sin favorit-t-shirt. Normalt sett bär han bara tröjan när han ska spela ett parti mot en "legendar", men dagen till ära har han gjort ett undantag.
– Jag har alltid tyckt att det varit roligt att spela. Jag älskar att tänka, kanske är det därför jag fastnat för schack. Men det handlar också om adrenalinet man får av ett parti. När jag var ung kunde jag inte hantera en förlust. Jag var förbannad i en månad efteråt. Nu så rör varken en vinst eller förlust mig. Då var det på liv och död.
Henryk Dolata valde läraryrket för att ha möjlighet att spela schack på loven. I dag, nästan 40 år senare, är han fortfarande lärare på Katedralskolan.
Han går till andra sidan rummet och plockar fram sitt finaste schackbräde. Det är över hundra år gammalt och han fick det av samma vän som gav honom hans favorittröja. Han plockar vördnadsfullt upp en pjäs och visar hur varje detalj på den lilla träbonden är gjord för hand.
Henryk är känd för att spela ovanliga öppningar, de första dragen som kan definiera vilken typ av parti som kommer att utspela sig. Hans öppningar ska kasta motståndarna in på okänt vatten så att man inte ska ha någon fördel alls av eventuella förberedelser.
– Varianterna jag spelar har jag uppfunnit själv. Sen har jag hittat folk som också spelar liknande system i efterhand. Jag fick ett sådant parti i en turnering nyligen, när en av mina varianter funkade, och det blev ju bara kross, säger Henryk.
Det här är inte första gången jag spelar mot Henryk. Vi har mötts ett par gånger tidigare via träningsturneringar arrangerade av en lokal klubb. Och på grund av det blir jag inte överraskad av hans första drag, han spelar som vit och flyttar hästen på kungens sida rakt fram och snett ut, något som endast skulle bedömas som en bra idé av den yttersta nybörjaren – eller Henryk Dolata.
Efter gymnasiet läste han industriell ekonomi i Linköping och är alltså civilingenjör i grunden. Henryk berättar att han gillade själva ämnet men ända från början kände att han inte riktigt passade in bland de andra som gick utbildningen, "kostymnissar" som han kallar dem.
– Tre år efter att jag började bestämde jag mig för att ta ett sabbatsår från plugget och bara göra något jag tyckte var roligt. Då visste jag att det var otroligt mycket schack i Uppsala så jag flyttade hit och började jobba extra som lärarvikarie, men spelade framförallt schack.
Henryk roade sig och spelade schack nästan på heltid det där året och mitt i allt så träffade han sin blivande fru, Marianne. Men han flyttade tillbaka till Linköping och läste klart sin påbörjade utbildning. Efter det återvände han till Uppsala för att vara med Marianne och sen dess har han varit staden trogen – i dag nästan 40 år senare är Henryk fortfarande lärare på Katedralskolan.
Partiet mellan Henryk Dolata och UNT:s reporter slutade oavgjort. Nej, det gjorde inte, Henryk vann...
Varför blev du lärare om du utbildade dig till ingenjör?
– Efter min utbildning fick man sådana där ekonomjobb. Bra ekonomjobb för den delen, men jag trivdes ju inte i sådana sammanhang och med sådana människor. Så jag tänkte, vad fan ska jag göra med mitt liv? Och då får vi gå tillbaka till schacket. Som lärare har man sommar- och jullov och då är det turneringar överallt. Om jag blev lärare kunde jag ju åka runt och spela. Så blev det helt enkelt.
Henryk berättar att han fortsatte med utbildningen i Linköping eftersom han någonstans inombords hoppades att han kanske skulle kunna bli en sådan där "kostymnisse" om han mognade lite. Men det blev aldrig så.
Är du beroende av schack?
Henryk tvekar.
– Egentligen inte, tror jag. Det längsta jag gått utan att spela sen jag började var det där halvåret jag tog uppehåll efter att jag förlorade på sex drag. Jag är nog inte beroende. När vi åker utomlands till exempel, då spelar jag ingenting, säger han och harklar sig:
– Jag tror inte att jag är beroende men jag är inte oberoende heller.
Henryk skrattar.
– Det är det här med valen man gör. Tänk om jag hade blivit kostymnisse, då kanske jag hade haft 15 miljoner på banken. Men man kan inte gå runt och ångra sig. Jag har alltid haft roligt och det är det viktigaste.
UNT:s reporter förlorade sitt parti mot Henryk Dolata.
Henryk Dolata är känd för att spela ovanliga schacköppningar, en teknik för att kringgå motståndarens förberedelser.