Kontorshuset från 1970-talet har fått ny fasad och tre nya våningsplan. Största miljövinsten är betongstommen som bevarats till 80 procent.
– Jag tror varenda branschtidning skrivit om huset och jag har nog pratat med de flesta fastighetsbolag om Lumi och våra erfarenheter.
Det säger fastighetsbolaget Vasakronans projektchef Jonas Wahlström när han visar runt bland återanvända dörrar, väggar, kaffestationer, mattor och mycket annat i kontorshuset vid korsningen Dragarbrunnsgatan-Strandbodgatan.
Byggnaden fick sin rivningsdom tillsammans med resten av kontorskvarteren, där grävskoporna nu jämnar husen med marken. Här ska arbetsplatser, bostäder och butiker växa fram de närmaste åren. Men hörnhuset står kvar, ombyggt och påbyggt, med bevarad betongstomme och återanvänd inredning på varje våningsplan.
Trots att Jonas Wahlström redan visat många besökare runt i huset är han märkbart förtjust när han pekar ut alla återbrukade delar, små som stora. Kaffestationerna till exempel, där har befintliga skåp och luckor lackats om, fått nya handtag och ser ut som nya. Likadant med innerdörrar som sparats och målats eller fanerats om.
– Det är viktigt att material och inredning inte ser begagnad ut. Även det som är återanvänt ska upplevas som nytt, säger Vasakronans Uppsalachef Jens Skoglund.
Huset som ursprungligen innehöll Livsmedelsverkets kontor och laboratorier har byggts på med tre våningar och fått en komplett omdaning invändigt. Den enskilt största klimatvinsten syns inte för ögat – nämligen betongstommen, som sparats till 80 procent.
Större delen av husets befintliga betongstomme har sparats och bär upp de tre nybyggda våningsplanen i trä.
För att den ska klara tyngden av tre nya våningsplan har den gamla och lite slitna terrassen med betongplattor, växtlighet och grusgångar tagits bort. Men det stenmönstrade underlaget har bevarats, slipats och polerats och blivit nygammalt golv i den trettio meter höga ljusgård som ersätter terrassen. En annan tungviktare – fasaden – byttes ut mot lättare skifferplattor.
Mitt i ljusgården tronar också husets mest spektakulära återbruk – ett hisschakt till sjunde våningen, klätt med plåtremsor i flätat mönster. Den som går nära ser att plåtarna inte är skinande nyproduktion – här och var syns märken, små inbuktningar och ytliga rispor som avslöjar att de haft ett tidigare liv. Plåtremsorna kommer från gamla tak- och väggplåtar i huset som strimlats och blivit utsmyckning runt hisschaktet.
– Det är genuint hantverk, som näverslöjd fast i plåt, säger Jonas Wahlström.
Återbrukad utsmyckning. Plåt från den gamla takvåningen har strimlats och sitter nu runt hisschaktet mitt i ljusgården.
Plåtar har också använts som väggar på ett cykelförråd. Strax intill står en parkbänk med nytillverkade stadiga trästycken att sitta på – men underredet är begagnat:
– Det är gamla smidesbalkar från huset som skurits till rätt mått och anpassats till fina bänkar, berättar Jonas Wahlström.
Återbruk i stort och smått. Bänkens underrede består av smidesballkar från huset, som kapats till rätt mått.
Flera gånger betonar han att samarbetet med hantverkare och byggnadsarbetare var en avgörande pusselbit för att lyckas med återbruket. Vasakronan har aktivt sökt efter entreprenörer beredda att jobba med återanvänt material, hellre än att riva ut och sätta in nytt.
Heltäckningsmattorna är ett annat exempel. Husets egna hade gjort sitt men i samarbete med en stor tillverkare sparades mattor i gott skick från andra rivnings- och ombyggnadsprojekt. Nu har de kompletterats med fabriksnya mattor i Uppsalahuset. På så vis fick byggfolket utgå från de mönster och färger som fanns tillgängliga:
– I stället för en hel palett hade man ett begränsat urval att arbeta med. Det kräver en säker inredningsarkitekt och golvläggare som köper idén att arbeta med återbruk och dessutom har en estetisk ådra, säger Jonas Wahlström.
Skåp och luckor i kaffestationerna tillhör det som är återanvänt, renoverat och omlackat.
Projektets ansvarige arkitekt, Anders Tväråna vid White arkitekter, konstaterar att återbruk ställer särskilda krav:
– Att knyta ihop en bra estetik och vara flexibel samtidigt som mycket ska återanvändas är en annan utmaning än att bläddra i en katalog och beställa nytt, säger han.
Enligt Anders Tväråna visar Lumi-projektet att det går att anpassa ett befintligt hus till nya behov i högre grad än många trodde. Det rivs lite för mycket i onödan, anser han. Även ett kontorshus från 70-talet har sina värden:
– Vi måste förstås bygga nya hus även i framtiden, men det kan ske i mindre omfattning. Vi får en mer intressant stadsbild och livsmiljö när man sparar historiska spår och lager, säger han.
Kontorshuset i Uppsala visar att det går att återanvända mer än många tror, säger arkitekt Anders Tväråna vid White.
Ett av husets mest återanvända material är väl dolt. Drygt 100 ton gipsplattor som plockats ned från innerväggarna har dammsugits, tvättats, monterats på nytt och målats. På liknande sätt är cirka 60 procent av alla plattor i undertaken återanvända. Det kan låta enkelt men ställer särskilda krav på hanteringen:
– Man måste riva på sådant sätt att plattorna håller. Och man måste ha en tillräckligt stor skyddad plats att lagra allt innan det sätts upp igen, säger Jonas Wahlström.
I Uppsala hade fastighetsbolaget tillgång till de tomma grannhusen för att lagra material. Avgörande för återbruk i den här skalan är också, enligt Jonas Wahlström, ett fungerande system för att inventera, sortera och katalogisera allt som ska användas på nytt. När dörrar, väggar och fönster ska upp måste byggarna snabbt få fram rätt objekt.
På den punkten har ledningen arbetat inom ett nytt och delvis outforskat fält. Här finns en hel del som kan utvecklas vid kommande projekt, konstaterar Jonas Wahlström.
– Det digitala arbetssättet som krävs fanns helt enkelt inte när vi började. En viktig del av projektet är att vi lärt oss vad som behövs för att lyckas, säger Jonas Wahlström.
Plåttaket från fläktvåningen har rivits ned och strimlats till band. De används bland annat på ett av cykelförråden.
Fler exempel: Ett stort parti vita tegelstenar i huset togs ned sten för sten. Nu sitter de i laboratoriet hos ett av de nyinflyttade företagen. Fönster i en blivande restaurangpaviljong hämtades från ett grannhus, där de släppte in för mycket sol. På sin nya plats sitter de i stället riktade mot norr.
Vad blir då resultatet för husets klimatpåverkan? Sådana beräkningar har sina egna utmaningar men enligt de standardvärden Vasakronan använt handlar det om mer än en halvering av koldioxidutsläppen jämfört med nybyggnad. Det ombyggda huset har belastat miljön med 172 kilo koldioxid per kvadratmeter, nyproduktion skulle hamnat på 400 kilo per kvadratmeter, enligt miljödeklarationen.
Tre nya våningar har byggts ovanpå det befintliga huset. Högst upp har fläktvåningen omvandlats till terrass.
Kostnaden då? Ofta hör man att det är betydligt billigare att riva och bygga nytt än att spara, renovera och återanvända. Bolaget lämnar inga siffror men enligt Vasakronans Jens Skoglund har det inte blivit dyrare än nyproduktion:
– Materialkostnaden blir lägre med återbruk medan arbetskostnaden blir högre, men i framtiden är det nödvändigt att arbeta med befintliga hus och material. Vi har lärt oss väldigt mycket av det här projektet, säger han.
Fastighetsbolaget Vasakronans Uppsalachef Jens Skoglund (t v) och projektchef Jonas Wahlström kan konstatera att Lumi-huset väcker uppmärksamhet i branschen.