Vi blir alla arga emellanåt. En del ger utlopp för sin ilska och skriker och gapar, medan andra håller sina känslor inom sig. Enligt psykologen och psykoterapeuten Anna Kåver kan vi bli både deprimerade och handlingsförlamade av att stänga ilskan inne, men det är en myt att vi exploderar mentalt om vi inte ger utlopp för vår vrede.
– Det var en vanlig uppfattning på 70-talet, men numera ser vi inte så på ilska, kommenterar hon.
Enligt Anna Kåver är ilska ofta en marktäckare, det vill säga en känsla som döljer en annan.
– Det kan röra sig om sorg och nedstämdhet. Ledsenhet gör oss sårbara och uppfattas ofta av omgivningen som en svaghet, medan ilska pekar på mer kraftfullhet, säger hon.
Men olika människor har olika lätt att ta till ilska som uttrycksmedel. För en person kan det vara den känsla man fångar upp lättast, medan det för andra kan vara precis tvärtom – man vågar inte känna eller agera ut sin ilska med rädsla för konsekvenserna.
Är det stor skillnad på hur kvinnor och män generellt hanterar ilska?
– Ja, både i hur mycket vi upplever ilska och hur arga vi blir. Könshormonet testosteron är ju förknippat med aggressivitet. Män har därför mycket lättare till ilska och behöver i större utsträckning verktyg för att hantera den. Ilskan har ju också ofta varit mer accepterad i mäns uppfostran.
Kvinnor har lättare än män att hålla ilskan inom sig och i stället reagera med nedstämdhet och depression.
– Många kvinnor har svårt att hitta sin ilska, menar Anna Kåver.
Hennes erfarenhet är att om man skrapar lite på ytan så finns där ofta en ilska vänd mot sig själv hos kvinnor, inte sällan blandad med skam, skuld och ledsenhet.
Rätt uttryckt, vid rätt tidpunkt och mot rätt person är det alldeles utmärkt att bli arg. Annars är det lätt att älta och fastna i sina ilskna tankar.
– Om man kan härbärgera ilskan, se den med lite distans och anpassa den till situationen, både kan och bör man tillåta sig att visa ilska, menar Anna Kåver.
Hur vi har fått lära oss att hantera ilska under vår uppväxt har stor betydelse för oss i vårt vuxna liv. Hur man hanterar ilska varierar mellan familjer men även mellan olika kulturer. På sydligare breddgrader är man ofta lite yvigare i sina känsloyttringar medan vi nordbor gärna håller inne ilskan, åtminstone tills vi har stängt dörren om oss. Och här kommer även det manliga och kvinnliga in.
– Att visa ilska har ju historiskt inte direkt betraktats som särskilt kvinnligt, konstaterar Anna Kåver.