Så firade de i Uppsala
Servitörerna bär in stora hamburgertallrikar. Ansiktena är vända mot storbildstv:n som visar folkhavet och de vajande flaggorna på andra sidan Atlanten.
Cassandra Johnson Gustavsson och Lucien Gustavsson firade valet.
Foto: Rolf Hamilton
Hela världen firar och i Uppsala har Democrats Abroad samlat ett fyrtiotal svenskamerikaner på den irländska puben O'Connors.
På tv sitter Barack Obama rak i ryggen i sin svarta ullster. Ibland småler han.
Soulstjärnan Aretha Franklin sjunger My Country 'Tis of Thee. Jag får en klump i halsen. Men så bryter Obama själv något av den högtidliga stämningen.
Han är för ivrig när han ska svära presidenteden, har svårt att memorera och säga efter där han står med handen på Bibeln. Regisserat eller ej, Uppsalas amerikaner fnittrar förtjust.
"Yes!" "Ooohh!" Någon dunkar i bordet.
När Obama håller sitt tal viftar Cassandra Johnson Gustavsson ivrigt med sin amerikanska flagga i miniatyr. Så fort expresident Bush visas i bild hörs hånskratt i församlingen. När han efter ceremonin kliver in i helikoptern tillsammans med Obama tjoas det och klappas. Ut med det gamla, in med det nya.
För Cassandra Johnson Gustavsson handlar den nya regeringen om att jobba tillsammans för att vända skutan. Som afroamerikan har hon svårt att sätta ord på hur det känns att få en svart president.
- Jag har vuxit upp med att jag alltid måste vara lite bättre för att anses lika bra. Vi glömmer aldrig rötterna. Men mina barn kommer att få uppleva något annat.
Curtis Knapp tycker att regimskiftet är en fråga om liv eller död. När han diagnostiserades med Parkinson för 13 år sedan stängdes dörren för honom i hemlandet.
- Jag har bott i Europa i 30 år och har ingen sjukförsäkring så jag kan inte flytta hem, säger han.
- Irakkriget kostar många miljarder år, pengar som kunde gå till forskning och vård. Obama visade tidigt att han var emot kriget.
Curtis tycker att Obama är "cool as a cucumber".
- Förväntningarna är mycket höga, det är hans värsta fiende, han är inte Superman. Och alla är rädda att han blir skjuten.
Peter Gates hade inte röstat på 32 år. Watergateskandalen gjorde att han tappade förtroendet för politiken. Men för Barack Obama tog han sig upp ur soffan.
- Första gången han gjorde mig tårögd var när jag hörde ett av hans första stor tal. Jag kände att det här är något man kan ställa sig bakom.
Peter Gates förfäder deltog i revolutionen mot engelsmännen på 1700-talet.
- Obama återknöt så bra till det i sitt tal. Att vi ska gå tillbaka till de värderingar vi hade när vi byggde upp landet. Allt har gått så jäkla långt och nu säger han att vi kan sätta en parentes kring det som varit och börja om.
Några familjer klär på sig och går hem. Andra sitter kvar, dricker en amerikansk lager och njuter av känslan att ha varit mitt i ett historiskt ögonblick.
"Yes we can!", vi kan göra det, sa Barack Obama i kampanjen. Mitt i dessa kristider är det fantastiskt att ha fått uppleva en kväll som så totalt präglats av framtidsanda.
Så jobbar vi med nyheter