Så blev storspiggen sötvattenfisk

Kartläggningen kastar också nytt ljus över vilken typ av genetiska förändringar som framför allt driver evolutionen vidare. Det visar en internationell forskargrupp ledd av forskare vid bland annat Uppsala universitet i en studie, som publiceras i den ledande vetenskapstidskriften Nature.

När inlandsisen drogs tillbaka tvingades storspiggen anpassa sig till bäckar och sjöar som den fastnade i när havsnivån sjönk. Genom att jämföra arvsmassan hos storspiggen med arvsmassorna hos 20 olika havs- och sötvattensfiskar har forskargruppen lyckats kartlägga genetiken bakom denna ekologiska anpassning.
”Flera hundra gener eller deras reglersignaler har förändrats då storspiggen anpassade sig till sötvatten. Intressnt är att samma mutationer har selekterats fram i alla delar av världen, säger forskaren Manfred Grabherr, ny gruppledare vid Science Life Laboratory i Uppsala.

En het fråga inom utvecklingsbiologin är vilken sorts förändringar i arvmassan som är viktigast när olika arter anpassar sig till nya miljöer. Den nya studien visar att mutationer som påverkar var, när och hur mycket av ett protein som bildas är mycket vanligare än mutationer som påverkar hur ett protein är uppbyggt.
När det gäller storspiggen har sådana reglerande förändringar bland annat gjort det möjligt för njurarna att anpassa sig till en annan salthalt.
Forskarna ska nu gå vidare och leta efter ytterligare reglerande områden i storspiggens arvsmassa som har betydelse för fiskens anpassning till stora och små vattendrag.