På Lilla Aktuellt berättar en flicka i ditt eget barns ålder om hur hon var nära att drunkna när hon åkte i en liten gummibåt över Medelhavet. När ni passerar tågstationen i er stad ser ni en familj från ett annat land som ser ut att ha rest långt och längtar efter en plats att sova på. Du hamnar i en upphettad diskussion om flyktingfrågan med en bekant och bredvid står ditt barn och lyssnar.
– Inget barn kan undgå att märka vad som händer, det pratas så mycket om det och de allra flesta har diskuterat det i skolan. Men barn reagerar olika, vissa blir väldigt påverkade medan andra inte är så intresserade, säger Pernilla Rempe Sjöstedt, psykolog hos Rädda barnen.
Som vuxen kan man känna stor frustration över världsläget och att då samtidigt förklara för barnen vad som pågår är inte det lättaste. Men man behöver inte berätta om all världens elände, det viktigaste är att man bemöter barnens funderingar på ett bra sätt, menar Pernilla Rempe Sjöstedt.
– Var lyhörd inför frågorna som kommer, ta dem på allvar och försök besvara dem så enkelt och konkret som möjligt. Svara inte med en massa vuxendetaljer som de inte har frågat om, utan var så tydlig du kan.
Om barnen inte tar upp det själva - men man som förälder känner att det är viktigt att de vet vad som pågår - tycker Pernilla Rempe Sjöstedt att man ska passa på när det finns naturliga tillfällen. Då är det lättare för barnen att greppa vad ni pratar om.
– Ta tillfället i akt om de ser något på tv, i tidningen eller på nätet, eller om de berättar att de har pratat om det på lektionen. Fråga vad de känner och fånga upp deras tankar, men försök att göra det i lagom dos och på ett lugnt sätt.
Att prata lugnt är viktigt helt enkelt av den anledningen att känslor smittar. Om barnet ser sin förälder bli jätteorolig, arg eller ledsen känner oftast även barnet så, och det är onödigt att förmedla.
– Samtidigt är det viktigt att man är ärlig, man ska inte låtsas som att det inte finns någon ondska. Barnen behöver lära sig att världen är både bra och dålig. Jag brukar säga till mina barn att det finns många goda vuxna som jobbar för att det ska bli bättre, och det är en tröstande tanke även för mig, säger Pernilla Rempe Sjöstedt.
Om barnen ändå blir ledsna över vad de hör och ser ska man lyssna och ta deras tankar på allvar. De behöver få veta att det är okej att vara ledsen.
– Skilj på vad som är obehagligt och läskigt och vad som faktiskt är farligt. Det är ju inte farligt att höra om hemskheter även om det är jobbigt. Men ljug inte och säg att det kan absolut inte hända här, förklara bara tydligt hur det ligger till.
Mindre barn som ännu inte har börjat skolan kan behöva hjälp att sätta ord på vad de ser för att förstå, och då får man guida mer som förälder. Men även där handlar det till stor del om att bemöta frågor, inte att berätta en massa saker som är svåra att ta in. Med större barn kan man i|stället hjälpas åt att hitta konkret information om konflikterna som pågår och flyktingarna som reser genom Europa - titta på kartan, leta på nätet och diskutera.
– Många barn känner själva att de vill hjälpa dem som har det svårt och då kan man hjälpa dem med det. Kanske kan de starta en insamling med klassen eller så kan ni tillsammans bli vänfamilj till nyanlända flyktingar, säger Pernilla Rempe Sjöstedt. (TT)