Vi tror kanske att det hela börjar när det känns som att hjärtat hoppar ett extra slag, vi famlar efter ord eller blir lite extra intresserade av en viss person. Men attraktionen börjar långt innan dess, och när vi märker av de fysiska reaktionerna har hjärnan sedan länge bestämt sig för att vi ska känna attraktion till personen.
– Det börjar med att vi noterar något med sinnena, vi ser en person. Då kan känslosystemet i hjärnan, det limbiska systemet, ibland plötsligt triggas igång och sätta hjärnan i förhöjt beredskapsläge, som för att säga att "nu är det något viktigt på gång". Då ökar dopaminhalten, pulsen höjs och vi blir extra skärpta – precis samma reaktion som när vi blir rädda och vill fly. Men istället för att få instinkten att fly, får vi viljan att närma oss och öppna sinnena, så vi blir känsligare och mer uppmärksamma. Därför kan det ibland kännas som andra personer bara blir bleka kulisser i bakgrunden, för att hjärnan riktar in sitt fokus på den utvalda personen. Hjärtat pumpar bara snabbare för att hjärnan har gett order om det, säger Åke Pålshammar.
Han är neuropsykolog vid Uppsala universitet, och berättar att det fortfarande finns frågetecken kring vad det är som får limbiska systemet att reagera på vissa personer.
– Det finns inget tydligt svar på den frågan, men det handlar om vissa saker som vi har positiva betingningar till sedan tidigare: det kan exempelvis vara en speciell röst, dialekt, ett ljud eller lukt som hjärnan går igång på. Vi vet inte riktigt, men det handlar om att något plockas upp i sållningen av stimuli. Attraktion är en evolutionärt given kraft inom oss som tänder till och lockar oss till personen i syfte att föra generna vidare – att para oss.
Rent evolutionärt är detta inte tänkt som något människan ska fundera över en extra gång, men över tid har det också utvecklats funktioner i frontalloben som kan dämpa impulserna.
– Det finns exekutiva funktioner i frontalloben som kan bromsa njutsystemet om det behövs. Som Robert Broberg sjöng, "man måste hej, man måste hej, man måste hejda sig". Det är dessa funktioner som slås ut först när man dricker alkohol, och därför kan vi bli mer ohämmade, säger Åke Pålshammar.
Det är också denna balans mellan det limbiska systemet och frontalloben som tar längst tid att utvecklas, och beräknas vara fullt utvecklad först vid 25 års ålder. Helt utlämnad åt hjärnans vilja är du dock inte - genom att vara extra mottaglig kan du lura hjärnan att hålla utkik efter kärlekssignalerna.
– Genom att koncentrera sig kan du påverka hur mottaglig ditt limbiska system kan vara. Är du glad och mottaglig för möten med andra människor, skulle man kunna säga att du lurar hjärnan att skärpa sig och bli mer uppmärksam på signaler som kan väcka speciella delar av hjärnan. Så på ett sätt kan man säga att det faktiskt finns vetenskaplig grund för att säga att positivt tänkande, och arbete med att lära sig fokusera extra - såsom mindfulness - faktiskt fungerar.