– Det var många som inte trodde att det skulle bli krig. Länge trodde inte ens mina vänner i Ukraina det – men de flydde till Georgien för bara några dagar sedan. Det känns surrealistiskt, säger Uppsalabon Karine Åkerman Sarkisian.
Karine vaknade tidigt på torsdagsmorgonen och blev förtvivlad över nyheten att Ryssland gått in i Ukraina. Nu bävar hon för vilka ytterligare medel Rysslands president Vladimir Putin kan använda för att uppnå drömmen om ett Storryssland.
– Det låter som att han vill in i andra länder och rita om kartan för hela regionen. Putin har sett att världssamfundet inte kan stoppa honom och det finns inga garantier överhuvudtaget. Jag är ingen förespråkare av krig – men starkare sanktioner kan kanske hjälpa, säger hon.
Några av Karines vänner stödjer Putin och hon undviker därför att prata om politik med dem, eftersom hon inte vill äventyra vänskapen.
– Innan annekteringen av Krim hade jag diskussioner med en nära vän som bor på halvön. Hon är ryska och ville att Krim skulle bli ryskt. I dag umgås vi inte så ofta.
Samtidigt poängterar hon att det är viktigt att skilja på medborgare i Rysslands och Putins maktapparats inställning till Ukraina.
– För många ryssar är det en chock att Putin startat ett krig mot ett broderfolk. Det är viktigt att inte likställa Putin maktmaskineri med Ryssland. Det Putin ägnar sig åt är en maktgalen mans verk och så länge han sitter kvar finns inget hopp om fred någonstans, säger hon.
Anastasia Makarova har inte sovit på flera nätter på grund av det upptrappade läget. När hon nåddes av beskedet om den ryska invasionen blev hon nedslagen.
– Det är vanliga människor som blir offer för politiskt maktspel, det är hemskt, säger hon.
Hon tror att det är svårt för svenskar att förstå krig eftersom Sverige inte varit i ett på över 200 år.
– Jag är från S:t Petersburg, en stad starkt präglad av krig. Min mormor bodde i Leningrad, som staden hette då, under hela andra världskriget – även under blockaden.
Anastasia vill inte ses som en representant för Rysslands politiska ageranden och precis som Karine menar hon att det är viktigt att skilja på Kreml – och landet som hon håller kärt.
– Det finns så mycket att älska med Ryssland: Kulturen, naturen och mångfalden. Det är ett rikt land, och då syftar jag inte på naturresurserna.