För en vecka sedan skrev UNT om kommunens viltvårdare Lars Johansson som inte längre ska ta uppdrag på ickekommunal mark. Han kände en stark frustration över att inte kunna ta sig an skadade djur beroende på var de hittades. Den här förändringen har också Maria Winberg fått känna av. Hon jobbar ideellt med en viltjour i Uppsala sedan sex år tillbaka, med en utbildning i viltrehabilitering och en jägarexamen i grunden.
– Det kan vara alltifrån 20 samtal till samtal hela tiden, berättar hon om hur en vanlig dag ser ut hos henne.
Maria Winberg bor i ett rött hus med vita knutar i Storvreta. Ute på gården står de hägn där hon behandlar djur som hon tar emot. Hon tar emot alltifrån upphittade djurungar till skadade svanar och havsörnar. Redan innan kommunens ändring sökte sig många hit med djur som behövde vård. Men då kunde Maria Winberg hänvisa till kommunens viltvård när djur var så pass allvarligt skadade att de behövde avlivas. För hennes huvudsakliga uppdrag är nämligen rehabilitering. Inte att avliva djur.
– Nu har jag många fler avlivningar, berättar hon om tiden efter kommunens förändring.
Hennes uppdrag skiljer sig också från kommunens då hon inte åker ut på uppdrag. Hon sköter dem nästan uteslutande på sin gård. Eftersom hennes arbete är ideellt har hon inte resurser till att åka ut på uppdrag, och med en ryggskada som gjort henne stundvis rullstolsburen blir det nästan en omöjlighet.
Maria Winberg brukar fortfarande hänvisa vissa kunder till kommunen. Men då har det också hänt att hon har fått samtal tillbaka från personer som i ren frustration har burit ut skadade djur på kommunal mark efter att de nekats hjälp. Det är ett måhända förståeligt men riskabelt tilltag. Det kan innebära att man ger sig på en grävling som plötsligt blir aggressiv, eller lyfter upp en hare som bär på harpest.
Maria Winberg är fast besluten om att den viltvård som kommunen i dag bedriver inte är hållbar. Hon får ofta samtal från kunder som uttrycker att kommunen ”bryr sig inte”. Maria Winberg tror inte att det är det som det handlar om, men är skeptisk till deras sätt att arbeta.
– Det känns som att kommunen försöker krympa behovet av sig själva, säger hon.
Att kommunens uppdrag ser ut som det gör tror Maria Winberg enbart fungerar så länge det finns folk som ställer upp ideellt.