Rustas för att klara vuxenlivet

I Uppsala pågår ett banbrytande projekt som ger ungdomar med funktionsnedsättning verktyg att klara ett liv på egen hand. Några utbildas till mentorer, andra går en utbildning i livskunskap
Hur ska mitt barn klara sig som vuxen? Den frågan oroar och plågar föräldrar till barn med funktionsnedsättningar.
- När jag upptäckte, och på plats såg, vad man gjorde i Kanada blev jag eld och lågor, berättar Renée Höglin. Hon är aktiv i RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar, och mamma till Mattias, född med ryggmärgsbråck.
- Vi bjöd in kanadensiska experter till Sverige och på den konferensen tände habiliteringen i Uppsala på deras arbete. När projektet startade här blev det naturligt att Uppsala blev dess centrum.

Projektet döptes hoppfullt till "Ge mig vingar som bär", och med ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden startade det hösten 2007. Projektledare blev Eva-Lena Söderlund, arbetsterapeut på habiliteringen i Uppsala.
Det engelska begreppet är transition, övergång från tonår till vuxenliv. Centret i I Toronto, Bloorview Kids Rehab, är internationellt aktat och har ett stort utbud av program och möjligheter. Arbetet på Bloorview blev förebild för det svenska projektet.
Habiliteringen i Uppsala har sedan starten arrangerat kurser för mentorer, och utbildning för tonåringar, föräldrar och personal.

En mentor med ett funktionshinder kopplas samman med en tonåring och fungerar som stöd. Det berättar Ingrid Claesson, kurator på habiliteringen i Uppsala.
- Hur ska jag gå till väga när jag söker jobb? Vad ska jag tänka på när jag ska bo för mig själv? Ingrid Claesson har kontakt med många unga vuxna som saknar sådana kunskaper.
Anders Eriksson, 22 år, är cp-skadad. Han har gått mentorskolan och vet vad han vill ge den som blir hans adept.
- Jag kan inte lösa problem åt någon annan, men kanske kan jag hitta vägar och öppna dörrar.
-Jag vet vad mobbning vill säga, för när jag gick i låg- och mellanstadiet blev jag mobbad för att jag satt i rullstol. En del trodde att jag var knäpp i huvudet. Råkar någon ut för samma sak kan jag komma till skolan och berätta hur det är att sitta i rullstol, säger han.

Elin Blideskog är 14 år och född med ryggmärgsbråck. Hon har gått utbildningen inom projektet, den som kan kallas livskunskap. Nu ringer hon till taxi och säger att de måste komma, säger till läraren när hon inte förstår ett mattetal.
- Men ännu vågar jag inte be mina kompisar vänta när vi ska gå och äta. Jag hinner inte bli klar innan de är borta.

Utbildningens mål är att ungdomarna ska få sådana kunskaper att de inser sina tillkortakommanden och vad de måste få hjälp med. De ska lära sig att kräva saker, föra sin talan och hävda sin åsikt. De lär sig att se andra och uttrycka vad de själva vill.
Nu går projektet in på sitt tredje och sista år och kurserna fortsätter under 2010. Dessutom arbetar man fram guider som kan fungera som verktyg för de unga, för personal och föräldrar.
Varför är det här arbetet viktigt, Renée Höglin, RBU:
-Hittills har ingen brytt sig om hur det går för dessa ungdomar när de blir vuxna. Vi vill väcka politikerna. De ska inse att det här arbetet lönar sig på sikt.

Rustas för att klara vuxenlivet

"Förut ringde jag till mamma och var förtvivlad när taxin inte kom. Nu ringer jag själv och säger: Ni måste komma, för jag vill inte komma för sent!" Elin Blideskog utbildar sig för att klara livet som vuxen, och hon tycker att hon redan fått bättre självförtroende.