Russin åter i rampljuset

Den årliga russinutställningen blev ett populärt inslag för slutspurtande elever på Björkvallsskolan i Björklinge. I tredimensionella rum har det nyttiga godiset spelat olika huvudroller.

Sjörövarskepp med russinbesättning.

Sjörövarskepp med russinbesättning.

Foto: Erik Leijonhufvud

Uppsala2007-06-11 17:54
Det började med ett möte på Bror Hjorths hus i Uppsala. Bildläraren Marie Schöning på Björkvallsskolan stötte där ihop med Stockholmskonstnären Johan Hagelbäck, som numera går under namnet Russinmannen. Han har under en rad år skapat konst med hjälp av russin, och hans sätt att jobba inspirerade Marie Schöning.

I år är det tredje gången som hon inspirerat elever till att utmana sin fantasi och prestera storverk med skokartonger, ståltråd, lim, färger, folie, sugrör och russin.
- Rösta på nummer 23.
- Nummer 8 skulle jag lägga en röst på.
Eleverna i årskurs 8 bedriver ett aktivt röstfiske när skolans lärare, och ungdomarna i de yngre och äldre årskurserna, synar alstren som står uppställda i ett klassrum.

Marie Schöning förmanar att ingen i åttan får rösta, och lobbyismen trycks bestämt tillbaka. Betraktaren får ta del av en rejäl spännvidd. Russin spelar huvudrollen i allt från slalomtävlingar, rockkonserter, racingtävlingar till snabbrestaurangsbesök och terrorattacken 11 september.
Jakob Olausson och Filip Smedberg har tillverkat en kyrka med torn och inuti pågår ett dop med russinfigurer.
- Vi vet inte hur vi tänkte, vi bara gjorde, säger Jakob Olausson.
- Det var tidsbrist som gjorde att vi klämde idén med ett dop inne i kyrkan, säger Filip Smedberg.

Båda intygar att det varit jättekul att jobba med händerna, och Filip Smedberg är glad för att fått göra annat med russin än att stoppa dem i munnen.
Efter en stund dyker Russinmannen själv upp. Johan Hagelbäck är imponerad över arbetena och glad att hans konstform sprider sig.
- En stor fördel är att alla elever kan vara med på ett bra sätt. Alla elever har inte fallenhet för teckning, men alla kan sätta ihop russin och bygga en historia, säger Johan Hagelbäck som har ett speciellt förhållningssätt till torkade vindruvor:
- Det är något mänskligt över russin. Precis som vi är de stora och små. Och skrynkliga. Visst finns det mycket empati.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!