Kritiken mot hur Rumänien behandlar sin romska minoritet har från svenskt, politiskt håll varit hård. Det var med anledning av det som representanter från den rumänska regeringen i veckan reste till Stockholm.
I delegationen ingick, bland andra, Damian Draghici – rådgivare till Rumäniens regering i romfrågor.
Men hur är det då att vara rom i dagens Rumänien? Är den svenska kritiken berättigad?
Enligt tillgänglig statistik är tre procent av den rumänska befolkningen romer. Många romer existerar dock inte officiellt – då de aldrig har registrerats – och den verkliga siffran beräknas kunna vara cirka tio procent. Arbetslösheten bland romerna uppgår till mellan 50 och 90 procent.
Romerna lever ofta totalt segregat från övriga samhället, under undermåliga förhållanden och med bristfälliga sanitära möjligheter. Även skolan är segregerad och analfabetismen hög. Bilden av exkludering är tydlig.
Damian Draghici menar dock, i ett inslag i onsdagens Aktuellt, att romerna har sig själva att skylla: ”De utmålar sig gärna som offer ...”. Detta är alltså den person som officiellt har ansvar för integrationen av rumänska romer.
Draghici – även han rom – vill inte kännas vid någon typ av diskriminering, och för Aktuellts reporter lyfter han fram sig själv som positivt exempel. Att Rumänien inte åstadkommer några betydande positiva förändringar är knappast konstigt, i och med att en sådan förnekelsekultur har etablerats på hög politisk nivå.
Diskriminering behöver inte vara absolut exkluderande. Det finns ofta ett fåtal inom den diskriminerade gruppen som, trots allt, släpps in och lyckas ta sig fram. Poängen är att möjligheterna för det stora flertalet försämras på basis av grupptillhörighet.
År 2011 lanserades EU:s nationella strategier för inkludering av romer. Dessa fokuserar på fyra områden: utbildning, sysselsättning, hälso- och sjukvård, samt bostäder. I en lägesrapport från juni 2013 konstateras dock att framstegen har varit ”begränsade”.
Trots att medel har avsatts genom bland andra Europeiska socialfonden har Rumänien inte i någon större utsträckning nyttjat dessa för att förbättra romernas situation.
Till finska public service-bolaget Yle säger Gelu Duminic, direktör för medborgarorganisationen Împreun, att landet endast har använt en femtedel av de pengar som fanns till förfogande. Av dessa ska, i sin tur, endast ett par procent ha gått till olika romska projekt.
Tyvärr är EU fortfarande tandlöst mot de medlemsstater som gång efter annan struntar i att fullgöra sina åtaganden gentemot sina minoritetsfolk.
Om inte en förändring snabbt sker så finns få andra alternativ än att införa en möjlighet att straffa dessa länder genom olika typer av sanktioner.