97-åriga Britta Ågren sitter i rullstol och har stora svårigheter att använda sina armar. Det gör att hon inte klarar av att laga mat själv. Hon kan gå några steg i sin lägenhet men behöver då rollator för att inte riskera att ramla omkull.
– Jag vill så gärna komma till ett äldreboende där det finns personal och gemensamma lokaler med lite aktiviteter, säger hon.
Men kommunen har avslagit hennes ansökan om äldreboende. Orsaken är att "hennes tillstånd inte bedöms vara av sådan karaktär" att hon har rätt till en plats på ett äldreboende. Enligt kommunen klarar hon sig hemma med stöd av hemtjänst.
Även ensamheten tynger Britta Ågren.
– Jag är så ledsen, ensamheten kryper på väggarna, säger hon. Jag bor i en stor fin lägenhet men drömmer om ett rum med kokvrå på ett boende där det finns människor jag kan dricka kaffe med.
Kommunens avslag om äldreboende överklagade hon till förvaltningsrätten men även där blev det nej. I domen står att den enskilde inte har "en ovillkorlig rätt att fritt välja sociala insatser". Men det var på håret att hon fick gehör. Två av tre nämndemän tyckte att hennes höga ålder, hälsoproblem och ökande hjälpbehov talade för bifall men domarens röst vägde över.
– Domen är helt galen, de menar att jag skulle vara för frisk för ett boende. Det handlar nog mest om att kommunen snålar, det är billigare att ha mig här i lägenheten. Men det här går inte längre, säger hon uppgivet.
UNT har tidigare rapporterat att Uppsalas äldreboenden har över 300 tomma platser. Britta Ågren har svårt att begripa varför hon inte kan beviljas en av dem.
Britta Ågren berättar att hennes armar fungerar så illa att hon inte ens klarar av att hänga upp sina kläder på en galge.
– Titta här hur det går när jag ska borsta håret, säger hon.
Britta Ågren visar hur hon med hjälp av ena armen försöker föra den andra armen upp mot huvudet men kommer bara en bit på vägen.
Tidigare i livet har hon arbetat som undersköterska på Akademiska sjukhuset men numera är orken slut. Hon försöker ta så lite hjälp från hemtjänsten som möjligt eftersom så många olika personer dyker upp. Hon har dock stort stöd av en 90-årig granne som ibland hälsar på.
Britta Ågren tvekar inte att säga vad hon tycker om kommunen.
– De verkar inte ha någon empati. De vet ju hur illa jag har det.