Det är soligt och högljutt på Valsätraskolans skolgård. Flera gäng spelar fotboll, andra springer runt på lekplatsen. Några roar sig med att kasta grus på varandra och under glada tjut hoppa undan.
– Så här många elever brukar inte vara ute, särskilt inte från högstadiet. Rastvakterna säger att de skulle behöva bli fler om det här håller i sig, säger Robin Ritsgard som är idrottslärare på skolan.
Han ser nöjd ut. Det är mobilfri vecka på Valsätraskolan, så eleverna får hitta på annat på rasterna än att hålla på med mobilerna.
– Vi brukar spela fotboll ibland annars också, men inte lika mycket som vi gjort nu, säger Sara Erixon i klass 6B, som springer runt på konstgräsplanen i bara strumporna.
Såväl hon som hennes klasskompisar säger andfått men glatt att de nog skulle gilla om det var mobilfritt fler veckor.
Mobiler och andra lockande skärmar pekas ut som en av anledningarna till att barn och unga i dag rör sig betydligt mindre än för några årtionden sedan. Bland svenska femtonåringar är det bara 15 procent av killarna och 10 procent av tjejerna som rör sig minst 60 minuter om dagen, som är WHO:s mimimirekommendation. Den fysiska aktiveten bland pojkar i åldern 11-13 år har minskat med en fjärdedel på tretton år. Vart femte barn i yngre skolåldern är överviktig.
Det är bara några resultat i en rad dystra studier de senaste åren.
– Spontanidrotten och spontanleken på fritiden har ju nästan har försvunnit, säger Robin Ritsgard med en suck.
Jo, det här med att springa ut och bygga en koja i dungen eller leka röda vita rosen är något som föräldrar till dagens barn främst får återuppleva i minnet. Samtidigt som vi skjutsar barnen allt mer. För 20 år sedan cyklade dubbelt så många barn till skolan jämfört med i dag.
– Jag ser ju i jobbet att dagens kids generellt sett orkar väldigt mycket mindre än barn gjorde tidigare. De är bra på att dribbla, men att springa två varv runt en fotbollsplan, det orkar de inte. De gillar inte att bli svettiga, säger Robin Ritsgard medan vi sneddar över den soldammiga skolgården på väg mot gympasalen.
– Sen är det så här: dagens barn växer upp med att få belöningar snabbt. Du får poäng i dataspelet, du får likes på instagram. Allt ska ske här och nu. Men inom sporter blir du inte bra på någon vecka, du får ingen omedelbar belöning. Så det här med att träna tålmodigt, det grejar inte barn i samma utsträckning längre.
Längs Kungsholms strand i Stockholm går forskaren Daniel Berglind och skjuter en militärgrön barnvagn framför sig i rask takt. I vagnen ligger ett och ett halvtåriga dottern Viola och sover.
– Jag brukar gå ungefär en och en halv timme, så de 10 000 steg man ska gå en dag får jag ihop under den promenaden, berättar han.
Varje morgon går Daniel Berglind dessutom på ett träningspass där man erbjuder barnpassning, så medan han tränar busar Viola runt med jämnåriga. När han lagar mat gör han armhävningar medan pastavattnet kokar upp och Viola får klättra runt på honom.
– De som säger att det är så jobbigt det här med att hålla på och röra på sig ... jamen va fan, livet är inte chokladtårta varje dag. 10 procent av alla dödsfall i världen beror på att vi rör oss för lite. Att röra sig mer är en sjukt enkel grej för bättre hälsa.
När Daniel Berglind inte är pappaledig jobbar han på Karolinska Institutet med att forska om fysisk aktivitet hos barn. Han har gjort en av de största studierna i världen över hur mycket barn rör sig, genom att hänga mätare på omkring tusen svenska fyraåringar. Resultat var inte upplyftande. Bara 3 av 10 fyraåringar rör sig tillräckligt mycket. Hälften av sin vakna tid var barnen stillasittande.
– Det var ännu färre fyraåringar som rörde sig tillräckligt på helgen, alltså när de är hemma. Och vems ansvar är det? Jo, föräldrarnas. Ditt och mitt. Man kan aldrig lägga skulden på barnet.
Men har inte barn någon slags inneboende vilja att röra sig?
– Jo, säkert. Men man måste ge dem rätt miljö. Och den miljön är inte inomhus med en ipad. Forskning visar att ju mer tid barn spenderar utomhus, desto mer rör de sig. Så ut och lek med dina barn!
Allra viktigast är att röra sig i vardagen, säger han. Ta trappan i stället för hissen, gå eller cykla så ofta ni kan. Barn gör oftast som föräldrarna gör.
– De här beteendena måste sättas tidigt i livet. Den som rör på sig lite som barn kommer med stor sannolikhet att röra på sig lite som vuxen.
Det brukar sägas att vi vuxna rör oss ett maratonlopp mindre i veckan i dag än för femtio år sedan. Men hur kan man veta sådant?
– Rörelsemätningar fanns inte på 1950-talet, det är sant. Men alla forskare är eniga om att både vuxna och barn rör sig betydligt mindre i dag. Samhället gör sitt bästa för att bygga bort fysisk aktivitet i vardagen, med allt från rulltrappor till hemkörd mat.
Alla skärmar då, som brukar pekas ut som bovar?
– Det är ganska självklart att de gör sitt till. Ny teknik är fantastisk, men man måste ha restriktioner. Barn ska helst inte sitta stilla mer än 60 minuter i sträck.
Daniel Berglind vill nå ut med sin forskning och åker därför runt och föreläser för föräldrar. Han märker att många har väldigt lite kunskap i ämnet.
– Föräldrar förstår inte hur mycket skada man kan göra med sina barn. Man får göra vad man vill med sig själv, men att låta sina barn sitta stilla hela dagarna eller äta vad de vill ... det är barnmisshandel.
För det finns nästan inget som är så skadligt för barns hälsa som att röra sig lite. Förutom att bli tjock ökar risken dramatiskt för att redan i tonåren få diabetes typ 2 och benskörhet. Sjukdomar som fram tills nu betraktats som ålderssjukdomar.
Den som sett dokumentärserien Gympaläraren som nu går i SVT har fått se en glimt av en sorglig verklighet. Bland annat är hälften av eleverna inte med på idrottslektionerna.
Robin Ritsgard på Valsätraskolan känner igen mycket från serien. Skolkande elever. Elever som inte har rätt utrustning för att kunna delta fullt ut. Elever som är så måna om att ge rätt bild av sig själva att de tycker det är jobbigt att vara med på idrotten för att de inte är tillräckligt duktiga.
– På skolidrotten ska ingen behöva känna sig utsatt. Ta brännboll, till exempel. Det är ju den sämsta skolsporten. Inte bara för att 29 av 30 står inaktiva, utan också för att de där 29 står och tittar på om den 30:e klarar att träffa bollen.
Just klass 9B som nu väntar på honom inne i gympsalen på Valsätraskolan är lite av ett undantag, säger han; i den finns ovanligt många elever som både gillar och är duktiga i idrott. Den här lektionen ska de jobba med sina individuella träningsutmaningar, något som niorna varje år får göra. De väljer en utmaning – kanske att kunna göra 30 armhävningar eller springa en kilometer på fem minuter – som de under fyra veckor ska träna på och samtidigt föra träningsdagbok över träning och mående.
– Är det något som vi vill skicka med eleverna ut i livet är det att man kan påverka sig själv mycket på fyra veckor, säger Robin Ritsgard.
Eleven Sadaq Derar berättar att hans träningsutmaning är att klara 20 armhävningar. Han går inte i någon idrott på fritiden, och konstaterar att han kanske borde röra sig mer.
– Fast ibland spelar jag lite fotboll med mina vänner. Men jag är bäst på tv-spel, jag är snabb i fingrarna, säger han och skrattar till.
– Mina föräldrar säger att jag inte borde spela så mycket tv-spel, men tiden går så fort när man spelar.
Märta Strömme, som står och stretchar baksidan av låren, ska klara av att gå ner i spagat.
– När vi började för två veckor sedan hade jag 80 centimeter kvar. Nu har jag 30 kvar, säger hon och visar hur långt ner hon nu kommer.
Hon spelar fotboll och innebandy flera gånger i veckan, och är därför rätt osmidig, säger hon.
– Jag började med sporter när jag var sex år. Mina föräldrar tyckte att det var viktigt att jag höll på med någon idrott.
När jag frågar henne och hennes klasskompisar om skolan borde ha fler idrottstimmar ser de lite skeptiska ut. Idrott är kul, säger de, men enas om att två timmar i veckan kanske är rätt lagom.
Sverige har med sina två timmars skolidrott per vecka nästan minst skolidrott i hela Europa. Detta trots att studie efter studie visar att mer idrott på schemat höjer betygen i andra ämnen. Fysisk aktivitet förbättrar nämligen hjärnans inlärningsförmåga samtidigt som eleverna får lättare att koncentrera sig och sitta stilla. Robin Ritsgard skulle gärna börja alla skoldagar med pulsträning i tjugo minuter.
– Fast det lär inte inträffa. Men jag har föreslagit extraidrott för elever som har underkänt i fler än fyra ämnen. Jag är helt övertygad om att det skulle höja deras resultat.
Även forskaren Daniel Berglind tror på fler idrottslektioner i veckan. Men det räcker inte, menar han. Skolan måste ta ett mycket större ansvar för att få in mer fysisk aktivitet i skolvardagen.
– Det är inte etiskt försvarbart att tvinga barn att sitta stilla så länge som skolan gör. Köp in ståbord. Lägg in några minuters fysisk aktivitet under alla lektioner. Låt de som stökar och har svårt att sitta stilla springa två varv runt skolan. Och tvinga ut dem på rasterna, för då kommer de att röra sig.
Okej. Så Sverige har nästan minst skolidrott i hela Europa. Och samtidigt har spontanleken och spontanidrotten minskat kraftigt.
Men, tänker du kanske, går inte massor av barn på aktiviteter? Jo, drygt vartannat svenskt barn i åldern 7-14 år är med i en idrottsförening. Det är visserligen tolv procent färre än för tio år sedan, men dock.
Fast inte heller det kan man med automatik vara glad över, menar Michail Tonkonogi, som är professor i idrottsfysiologi vid högskolan i Dalarna. I föreningslivet har man nämligen överlag dålig koll på vilken typ av träning som barn i olika åldrar behöver, säger han när vi ringer upp honom.
– När barn leker spontant tränar de automatiskt rätt för sin ålder. Titta bara på barn på en skolgård. De springer järnet i femton sekunder. Sedan står de stilla och diskuterar vem som sprang snabbast. Och sedan springer de järnet igen.
– Om barnen får fel typ av träning utvecklas inte deras kroppar rätt. Dessutom kan de få skador.
Yngre barn behöver impulsiv och allsidig träning för att stärka skelettet och utveckla motoriken. Som att springa snabbt en kort sträcka och bromsa tvärt. Klättra i träd. Lyfta stenar. Hoppa ner från gungor.
Under puberteten, när hjärtat växer mycket, har man ett tidsmässigt fönster där man kan träna upp en bra grundkondition för resten av livet.
Att vara ute på rasterna och spontanleka räcker inte, säger Michail Tonkonogi, eftersom barn behöver röra på sig mycket.
– I dag är barn inte ute på fritiden och leker, utan sitter antingen med sin ipad eller är på föreningsidrott. Därför vilar i dag tt stort ansvar på idrottsföreningarna att de tränar barnen rätt och allsidigt. Men de flesta har ingen kunskap i de här frågorna.
Just Uppsala har dock kommit ovanligt långt vad gäller åldersanpassad träning, säger han. Här erbjuds nämligen alla föreningar en kurs i ämnet.
Men så suckar Michail Tonkonogi. Han kan inte fatta varför Sverige inte prioriterar barns hälsa mer.
– När det gäller den intellektuella utvecklingen pekar man med hela handen. Men när det gäller den fysiska utvecklingen har man totalt abdikerat. Det finns ingen ansvarig minister för den här frågan. Frågan faller mellan stolarna, trots att det handlar om våra barns hälsa nu och i framtiden.
När du läser det här är den mobilfria veckan på Valsätraskolan över. Men kanske får Sara Erixon och hennes klasskompisar, som fortfarande spelar fotboll när vi kommer ut från gympasalen, som de önskar. Skolans elever ska nämligen få tycka till om mobilfria dagar – eller hela veckor – är något de vill ha också framöver.