Romerna i Förintelsen
Det genomgående temat i alla denna trafik är att förnekandet av historien kopplas ihop med hotelser om nya massmord, eller med antisemitisk propaganda i allmänhet. Förnekandet är avsett att vara en fortsättning på den hetspropaganda mot judar som var en av katastrofens förutsättningar.
Detta framgår inte minst av att massmorden på andra grupper än judar, aldrig kommenteras av historieförnekarna. Att förneka massmordet på judar är ett sätt att hålla liv i konspirationsteorier om judisk makt över medier, forskning och regeringar, men några motsvarande föreställningar om en gigantisk konspiration av romer, utvecklingsstörda, homosexuella eller medlemmar av Jehovas vittnen finns inte. Att påstå att dessa grupper ljugit ihop det som hände under nazisternas välde i Europa i syfte att lura världen på pengar och sympati fyller ingen propagandamässig funktion. Men antalet mördade ur dessa grupper, inklusive krigsfångar och politiska fångar, brukar uppskattas till mellan 4 och 5 miljoner.
I Stockholm invigde integrationsminister Nyamko Sabuni i torsdags en utställning på Etnografiska museet om romerna i Förintelsen. Även om inga föreställningar om en romsk konspiration mot mänskligheten funnits så fanns en rik flora av fördomar långt före nazismens tid - och de finns till stor del kvar och påverkar politiken i många europeiska länder. I den nazistiska "världsåskådningen" räknades romer både som "rasmässigt underlägsna", i likhet med judar och svarta, och som "asociala" element. Föreställningarna om romer var därmed mer diffusa än föreställningarna om judar, men onekligen besläktade och resultatet blev detsamma.
Romer nämndes inte uttryckligen i raslagarna från 1935 (Nürnberglagarna) men de nämndes i kommentarer och romerna berövades i likhet med judarna sina medborgerliga rättigheter. Från 1936 och framåt sändes allt fler till interneringsläger och snart också till regelrätta koncentrationsläger.
Å ena sidan tycks det föregivna motivet ha varit romernas påstått asociala beteende, men å andra sidan rekommenderade SS-chefen Heinrich Himmler i ett cirkulär att "zigenarfrågan" skulle lösas med utgångspunkt från dess "rasmässiga" karaktär och beordrade registrering av alla romer över sex års ålder med målet att fysiskt separera dem från resten av befolkningen. Krigsutbrottet 1939 ledde till en ytterligare radikalisering av politiken och deportationen av judar österut motsvarades av deportation och mord på romer. Efter angreppet mot Sovjetunionen började SS så kallade Einsatzgruppen och enheter ur den reguljära armén och polisen skjuta romer i stor skala på ockuperat område, på samma sätt som man sköt judar och ledande kommunister.
Tidigt i november 1941 var 5000 österrikiska romer bland de första som gasades till döds i de specialbyggda skåpbilar som vid denna tid användes för avlivning av människor. I december 1942 beordrade Himmler deportation av romer och personer med delvis romsk härstamning till Auschwitz-Birkenau. De flesta som kom dit gick under, genom gasning, svält, sjukdomar eller orimligt hårt tvångsarbete och många barn utsattes för grymma medicinska experiment. Deportationer och massmord genomfördes också av Nazi-Tysklands allierade, som Frankrike under Vichyregimen, Kroatien under Ustasja och Rumänien.
Den exakta omfattningen av Förintelsen vad gäller romer är svår att uppskatta, eftersom befolkningssiffrorna från åren före kriget är mycket osäkra. Ofta beräknas antalet till någonstans mellan 220 000 och en halv miljon, men även högre siffror förekommer.
Till historien om romerna och Förintelsen hör också att Tyskland inte förrän på 1980-talet officiellt erkände att Förintelsen också innefattade romer, att romer under kriget och fram till 1953 var förbjudna att invandra till Sverige och att förföljelser av olika slag alltjämt förekommer i många länder. Ett svenskt undantag från tystnaden är tidningen Judisk krönika som gjort det till en hederssak att påminna om romernas öde.
Utställningen pågår till den 24 mars.
Så jobbar vi med nyheter