Rofyllda platser i stan
Så mycket att göra, så lite tid. Glöm inte att pusta ut också. Citys reporter Elin Sandow letar lugna platser i stan.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
Fyrishov, onsdagar klockan 18-21.
Pris: 295 kronor, i priset ingår medelhavsbuffé med förrätter, varmrätter och efterrätter + 1 glas vin/öl samt inträde till badet.
Är också här: främst kvinnor, de flesta medelålders.
Hörs (på badet): ballader från högtalarna, lågmälda skratt och prat.
Positivt: Barnfritt. Lyxigt lugn mitt i veckan.
Negativt: Det kostar och kräver planering i förväg.
Sinead O´Connor sjunger sorgset medan jag låter kroppen bli tyngdlös. Runt omkring mig i vattnet guppar öar av levande ljus. Det känns inte så Fyrishov precis, men det är det. På onsdagskvällar byts lysrörsskenet och barnstojet ut mot stearinljus och softa ballader. Ingen under 16 kommer in. Men vi backar bandet, för Sköna onsdag börjar med en medelhavsbuffé i restaurangen. Det är överlagt gott - särskilt förrätterna - men borden står något för tätt och sällskapen är för stora och glada för en riktig lugn och ro-stund. Och efter att ha käkat buffé är det väl inte bikinisnygg man känner sig precis. Men sammantaget är konceptet med mat, vin och bad lyckat. Inte minst för att man får en andhämtning en vardagskväll mitt i veckan.
Egentid
Ansiktsbehandling, Uppsala lilla spa
Pris: 340 kronor för 30 minuter.
Är också här: ingen just när jag är där, annars främst kvinnor i alla åldrar.
Hörs: lugn, svag musik från högtalarna.
Positivt: Sällan känner man sig så ompysslad. Och så blir man snyggare på köpet.
Negativt: Kostar en rejäl slant. Kräver planering.
Kroppen känns tung och varm under handdukarna. Jag blundar medan Rita Nilsson penslar in ansiktet med ungersk lera. Penseln kittlar lite, men det gör inget. Tankarna flyger lite som de vill, jag skulle kunna somna. Det absolut bästa med ansiktsbehandling/fotmassage/vad det månne vara är inte resultatet, om ni frågar mig. Det bästa är att man blir ompysslad och inte kan göra någonting medan någon annan tar ansvar för allt. Det går inte att "bara fixa" en grej först. Man ligger där man ligger med lugn musik i bakgrunden och jag hade hemskt gärna legat där ett tag till. Fantastiskt rogivande, känner mig lätt groggy när jag ska resa mig. Bara priset drar ned betyget.
Domkyrkan
Öppet: måndag-fredag 8-16, lördag 10-18, söndag 8-18
Pris: gratis
Är också här: ett gäng turister, en präst samt några ensamstrosande personer. Och så bandet från Västerås.
Hörs: Elgitarr, elbas, synt och trummor.
Positivt: Gratis. Vackert.
Negativt: Alldeles för högljutt (just denna dag).
Det säkra kortet, tänkte jag innan. Vad annat än ett lugn kan infinna sig när man - troende eller inte - stiger in under de mäktiga valven? Men när jag väl kliver in under dessa valv sitter ett band från Västerås mitt i kyrkan och repar inför kyrkomötets avslutande. Med elgitarr, trummor och hela kittet spelar de uppoppade psalmer. Ajdå. Jag försöker koppla bort musiken genom att sätta mig på en bänk och titta på en guldfärgad kerub och filosofera över vad den kan ha sett genom århundradena. Nä, det känns ändå som att jag är på en ungdomsgård. Jag reser mig och går iväg för att tända ett ljus, stirrar in i lågan för att finna någon slags ro. Men den där elbasen är bara för mycket. Otur, Domkyrkan.
1 kaja
Stadsbiblioteket, tidningsrummet
Öppet måndag - torsdag 8-20, fredag 8-18, lördag 11-16, söndag 13-16.
Pris: gratis
Är också här: omkring 20 män mellan 50 och 70 år (inte en enda kvinna!).
Hörs: harklingar och tidningsprassel.
Positivt: Lättillgängligt. Gratis. Allmänbildande.
Negativt: Lite för stimmigt.
Det är egentligen inte särskilt tyst. Ingen pratar visserligen, men det är gott om harklingar, tidningsprassel och ljud från folk som kommer och går. Dessutom hörs trafiken vid rödljusen på S:t Olofsgatan där utanför rätt bra. Men det finns något rogivande med en grupp läsande människor, upptäcker jag. Att bara sitta och titta på någon som läser är märkligt pulssänkande. Här skulle man lätt kunna tillbringa en förmiddag, bara låta tiden gå i bästa slapparstil. Och så är de röda fåtöljerna rätt så sköna faktiskt. Bibliotekets studierum, som personalen pekar ut som det lugnaste rummet, är inte alls lika rogivande. Tystnaden innanför de vita väggarna förstärker de ljud som ibland kommer. Gasande bilar, bläddrandet i någon studiebok och svischandet från hissen som ligger vägg i vägg hörs onaturligt mycket. Och så blir man rädd att själv störa i pluggfliten. Nä, välj tidningsrummet om du vill koppla av.
Stadsskogen
Pris: gratis
Är också här: mest unga personer(studenter?) som cyklar, promenerar eller joggar förbi.
Hörs: rasslande löv i vinden.
Positivt: Lättillgängligt. Gratis. Nyttigt. Vackert.
Negativt: Lite läskigt när det är mörkt.
Studier har visst visat att en skogspromenad sänker blodtrycket och att i princip alla människor får lägre puls av att titta på trädkronor. Jag kan bara skriva under. Stenen jag ligger på är ganska kantig och mossan är lite blöt. Men efter att ha tittat på den vajande björken ovanför mig i omkring femton minuter anar jag att detta skulle kunna vara det där tillståndet som jag aldrig lyckades nå på min yogakurs. Träden bara står där, oberörda av lågkonjunkturer och allt annat som får oss människor att rynka pannorna. Hade jag inte varit tvungen att hämta barnen på dagis skulle gärna legat kvar där några timmar till.
Så jobbar vi med nyheter