Det visar forskare vid Uppsala universitet och Broad institute i Boston i en ny studie, som publiceras i den välrenommerade facktidskriften Genome Biology.
– Våra resultat bör i förlängningen kunna bidra till utvecklingen av bättre och mer riktade metoder att behandla skelettcancer hos både hundar och människor, säger forskaren Emma Ivansson vid Science for life laboratory, Uppsala universitet.
Skelettcancer, osteosarkom, är en mycket aggressiv cancerform med hög dödlighet. Hos människor är den sällsynt och drabbar främst tonåringar, men hos flera storvuxna hundraser är skelettcancer en av de allra vanligaste dödsorsakerna.
– Att skelettcancer är så vanlig och visar en hög grad av ärftlighet bland vissa hundraser gör dem mycket lämpliga för att studera genetiska faktorer bakom denna cancerform, säger Emma Ivansson.
I studien har forskarna med avancerad genteknik undersökt prover från nära 700 friska och cancersjuka hundar av raserna greyhound, rottweiler och irländsk varghund. 33 ärftliga genvarianter visade sig kunna förklara en stor del av de sjuka hundarnas ökade risk för skelettcancer.
– Inom varje hundras fann vi många olika riskgener. Vilka genvarianter som ökade risken för skelettcancer skilde sig dock mellan de olika hundraserna. Det är ett mycket viktigt fynd i vår studie, säger Emma Ivansson.
Men hur kan helt olika genvarianter i slutänden ge upphov till utvecklingen av en och samma cancerform?
– Vi tror förklaringen är att riskgenerna påverkar samma processer i kroppen, till exempel benbildning och celltillväxt. Vi ska nu undersöka dessa mekanismer närmare och också utvidga studierna till att även omfatta Leonberger och Golden retriever, säger Emma Ivansson.
Redan i dag kan hundar med skelettcancer behandlas med cellgifter och operation. Behandlingen botar inte, men kan vara livsförlängande.
– Vi kommer att undersöka om de riskgener vi identifierat påverkar behandlingsresultatet hos hundar med skelettcancer. Detta kan bidra till utvecklingen av mer individualiserade behandlingar utifrån varje hunds genetiska riskprofil, säger Emma Ivansson.
På sikt hoppas forskarna att de växande kunskaperna om skelettcancer hos hundar också ska bidra till att förbättra behandlingen av sjukdomen hos människor.
– En del av riskgenerna som vi hittade hos hundarna är kända cancergener även hos människor, medan andra aldrig tidigare kopplats till cancer, säger Emma Ivansson.
Hela studien kan läsas på http://genomebiology.com/2013/14/12/R132