I snålblåsten vid en vägkant står Jimmy Pettersson och Jonas Arnell från bilbärgningsfirman Assistancekåren. De är i full färd att fästa kedjor runt en buss de ska ta på släp. Bredvid viner bilar förbi på bara några decimeters avstånd.
– Flera gånger har bilarna varit nära att slå i här, säger Jonas Arnell och pekar på en knapp halvmeter bred lucka på bärgningsbilens sida.
Deras orange kläder är försedda med reflexer och på bärgningsbilen blinkar roterande ljus. Men det gör inte bilisterna mer uppmärksamma, menar Jimmy Pettersson.
– Ingen ser upp för oss och våra blinkljus. De passerar med full fart ändå.
Jimmy Pettersson har arbetat med bärgning i nio år och tycker att arbetsförhållandena har förvärrats. I januari förra vintern blev fem av Assistansservice bilar påkörda runt om i Sverige.
– Folk tar mindre hänsyn, de ska ta sig från punkt a till punkt b för att hinna med så mycket som möjligt. Det är ett stressat samhälle, säger han.
Det tycker Jonas Arnell också. Dagen före vårt möte gled en bil in i fronten på hans bärgningsbil.
– Bråttom har de, de ska bara förbi. Ibland kör bilar i diket när vi håller på att bärga. Sedan säger de: ”det är ditt fel, så du får dra upp mig”.
Runt ett träbord i firmans fikarum pustar de anställda ut efter de senaste dagarnas konstanta körningar. De är alla överens om att jobbet de utför är riskfyllt, framför allt när olyckorna inträffar på de större vägarna.
– Motorväg är förenat med livsfara, säger Tony Nilsson.
I veckan bärgade de flera bilar på E18, polisen hade spärrat av och brandförsvaret var där.
– Det spelade ingen roll, det var precis som om vi inte fanns. I 80, 90 passerade de, säger Åke Arnell.
Vad skulle då förbättra situationen?
– Om bilisterna sänkte farten och höll avstånd, avstånden är största boven, säger Tony Nilsson.
Men det är inte bara bilisterna som bör tänka till, menar Lars Gunnar Johansson, Assistancekårens verkställande direktör, också myndigheterna har ett ansvar.
– Vi har hållit på i 20 år och försökt att få myndigheterna att inse att vi är en utsatt grupp. Några lösningsförslag har legat på departementets bord sedan 2008. Vi har bland annat försökt få rätt att använda andra ljus. Gula ljus missbrukas, det har varenda liten traktor i dag. Med bussen ordentligt fastsurrad tar de plats i bärgningsbilens framsäte.
Där ligger några reflexvästar, som de använder vid olycksplatser. Men inte heller de är till någon hjälp tycker Jonas Arnell och Jimmy Pettersson. Att polisen kommer och spärrar av vägen kan däremot öka säkerheten.
– De kommer om de har tid och ork. Men man kan inte stå och vänta på polis i en och en halv timme, säger Jimmy Pettersson.
Polisens blåljus sänker bilarnas hastighet lite, tycker han. Men Jonas Arnell håller inte med.
– Igår hade vi hela brandförsvaret med oss. Ingen sänker farten för det.
Att bärgarnas situation är utsatt har uppmärksammats av vägverket som startat projektet ”Trafiksäker bärgning”. En skyddsåtgärd som diskuteras är så kallade TMA-bilar, lastbilar med krockkuddar baktill.
– Det är ju suveräna grejer, men problemet är ju att någon måste betala för det, säger Jimmy Pettersson.
Jimmy Arnell och Jonas Pettersson tillbringar mycket tid på bärgningsbilens skumpiga säten. Gårdagens arbetspass slutade på 21 timmar. Ändå var det jämförelsevis kort – firmans övriga anställda körde dygnet runt.
– Det kan komma in tio jobb på en halvtimme, berättar Jimmy Pettersson.
– Folk kör ju då måste vi också köra. Många har provat att arbeta som bärgare, men inte pallat med, säger Jonas Arnell.
Under de långa passen brukar de turas om att ta tupplurar i bärgningsbilen. Men varken arbetstider eller arbetsmiljö har fått dem att funderat på att byta jobb.
– Nej det går ju inte, någon måste ju bärga. Jag har alltid hållit på och gillar det. Det här går man ju och väntar på hela sommaren, säger Jimmy Pettersson.