I tio år har journalisten och författaren Caroline Engvall engagerat sig i frågor som rör sexualbrott mot barn. Ikväll föreläser hon på Stadsbiblioteket tillsammans med Studieförbundet Bilda. De har tagit fram samtalsmaterial och frågor som ska få fler att prata om det som händer på internet.
Varför har ni tagit fram det här materialet?
– Alla former av samtal är bra. Det handlar om att visa intresse för barnens liv på nätet precis som vi följer med till stallet eller fotbollsmatchen. Man får fler frågor att prata kring och med väldigt små medel kan vi få barn att berätta.
På vilket sätt blir unga utsatta på nätet idag?
– De riskerar att möta grova hot från personer som är skickliga på att manipulera dem dit de vill. Förut skapade förövarna en relation till barnet genom till exempel smicker. Idag går man mycket fortare framåt genom rena dödshot. De kartlägger barnen genom att ta reda på vad föräldrarna heter eller var man bor och hotar till sig nakenbilder. Om man då är 9-10 år och sitter ensam hemma på sitt rum kan vara väldigt svårt att säga nej.
Vad kan vuxna göra?
– Vara uppmärksam på förändringar. Det kan handla om att ett barn börjar skolka, börjar agera utåt eller sluter sig inåt. Vuxna kan börja direkt genom att fråga. Visar man att man är envis kommer svaret komma förr eller senare, och då är det viktigt att orka lyssna. Det man absolut inte ska göra är att ta telefonen eller införa förbud. Vi kan inte stänga av internet utan vi måste acceptera att det finns där.
Varför är det så svårt att prata om det här ämnet?
– Vuxna känner att nätet är känsligt och att de inte vill lägga sig i för mycket av vad barnen gör där. I barnens fall handlar det kanske om rädsla eller skam över att ha blivit lurad. Då är förstås föräldrarna dem sista man vill berätta för. Många vuxna tänker att man ska prata om det här när barnen blir 13-14 år, men det är alldeles för sent. Vi måste prata med barnen tidigt precis som vi gör när de ska lära sig att simma eller vara själva i trafiken.
Är lagstiftningen tillräcklig?
– Jag tycker att straffen för brott mot barn är alldeles för låga. För det mesta handlar det om bötesbrott när det gäller grova brott på internet. När straffen är så låga går det inte att häkta förövarna och utredningarna tar väldigt lång tid. Dessutom behövs det engagerade och specialtbildare personer hos polisen, och det finns tyvärr inte idag.
patrik.dahlin@unt.se