– Den direkta effekten är chock, säger Vaia Doudaki som forskar på media och migration vid Uppsala universitet.
Det var under onsdagskvällen som bilden på Aylan Kurdi, tre år gammal, började spridas på sociala medier. Bilden visar hur han ligger uppspolad på en strand i Turkiet med ansiktet ner i sanden. Pojken drunknade tillsammans med sin mamma och bror under flykten från kriget i Syrien. Bara pappan överlevde färden från den krigshärjade staden Kobane.
Både stillbilder och video på pojken plockades under onsdagen upp av flera svenska medier (däribland UNT) och sågs bland annat på Expressens förstasida.
– Tragiskt nog ser vi fler och fler sådana här bilder. De senaste dagarna har många bilder på döda människor som drunknat i Medelhavet spridits på sociala medier.
Vaia Doudaki tror inte att bilden hade publicerats i etablerad media om den inte redan hade fått så stor spridning på sociala medier.
Hur påverkar en sådan här bild allmänheten?
– Den kan säkert få vissa att ta steget att engagera sig för att hjälpa de människor som befinner sig på flykt. Men det finns samtidigt en diskussion om hur effektivt chock är för att frammana engagemang.
Bilder av döda och skadade i rapportering från krig och katastrofer är inget nytt. Än i dag minns många fotografiet från Vietnamkriget som visar en flicka, som skadats svårt av USA:s napalmbomber, som springer rakt mot kameran.
– De här bilderna tvingar oss ändå att se de mänskliga tragedierna bakom varje dödsfall.
Hon menar att bilden på Aylan Kurdi i bästa fall får människor att diskutera de bakomliggande orsakerna till att hela familjer flyr och riskerar sina liv på den farliga färden över Medelhavet.
– Föräldrar tar med sig sina barn i båtarna eftersom det är säkrare än att stanna kvar i hemlandet.
Men Vaia Doudaki är ändå tveksam till om det var rätt av media att publicera bilden, hon menar att det går att beskriva tragedier även utan bilder.
– Om vi får se många bilder av döda kroppar finns det en risk att vi vänjer oss.
Tobias Hübinette, som är lektor i interkultur vid Karlstads universitet och antirasistisk aktivist, är kritisk till publiceringen.
– I bästa fall leder den till ökad empati för flyktingarna, men det finns en stor risk att vi i stället trubbas av.
Han tycker inte att det faktum att bilderna florerar på internet är skäl till att de ska publiceras i etablerade media.
– Bilder på döda kroppar är kränkande både mot den döde och dennes närstående.
Tobias Hübinette poängterar också vilka döda kroppar det är som syns på bild.
– Under tsunamikatastrofen 2004 drabbades många svenskar, men i rapporteringen syntes inga svårt skadade eller döda. Däremot fick vi se flera bilder på döda asiater.
Det finns alltså en tydlig skillnad mellan vilka döda barn som kan visas på bild enligt Tobias Hübinette. Han tror att det har att göra med tradition, att västerlänningar sällan porträtteras i situationer av svårt lidande och död, medan icke-västerlänningar ofta ses i sådana sammanhang. Vanligtvis utan att namnges.
– Den här pojken har åtminstonne fått sitt namn och en del av sin historia berättad.
Han menar inte att redaktörer medvetet är rasistiska i sina bildval, men att de här strukturerna uppenbarligen spelar in.
– Svensk media hade aldrig publicerat en liknande bild på ett drunknat svenskt barn.
LÄS MER: UNT:s chefredaktör: Därför måste vi publicera bilden
LÄS MER: Flyktingbilden som skakar Europa
LÄS MER: "Det måste gå in i hjärnan" - Uppsalaborna om de starka bilderna