Skuggsamhället
UNT har i en serie granskat det skuggsamhälle som vuxit fram i Sverige. Det handlar om ett mycket stort antal människor – tiotusentals enligt Riksrevisionens bedömning – som staten inte vet existerar. De jobbar ofta långa dagar under farliga förhållanden, kan ha mycket låga löner och bor inte sällan på arbetsplatsen.
– Det är helt förskräckligt att det här förekommer i Sverige på 2020-talet.
Det säger Anna Johansson, socialdemokrat och ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott – och därmed en av dem med störst makt att förändra situationen.
Artiklarna har väckt starka reaktioner. Många undrar hur det kan få se ut såhär?
– Ja, det undrar vi väl alla. Det är en ljusskygg verksamhet, varken de som tjänar på detta eller de som utnyttjas är särskilt meddelsamma vilket gjort det svårt att se hur stort problemet är. Samtidigt har det ju under flera år larmats från olika branscher om det här och den osunda konkurrens som uppstår. Det hade varit betydligt lättare om vi tagit tag i det här problemet tidigare.
Så varför har ni politiker inte agerat?
– Inget parti i riksdagen tycker att det är okej med den här fullständigt groteska typen av utnyttjande. Sedan har en del partier inte sett eller velat se det eller erkänt omfattningen. Man kan väl i bästa fall kalla det en naivitet. Men allt fler inser de orimliga konsekvenserna och då får vi utgå från att fler är beredda att vidta åtgärder.
Men det är ju ni socialdemokrater som haft makten sedan hösten 2014?
– Ja, men vi har ju inte haft makten ensamma. Sverige har västvärldens mest liberala arbetskraftsinvandring, och är som jag ser det en stor del av problemet eftersom människor luras hit under falska förespeglingar. I grunden tycker vi i S att det är orimligt att anställa utländsk arbetskraft till enkla jobb som borde kunna gå till arbetskraft i Sverige. Det pågår en utredning om arbetskraftsinvandringens utformning.
Den utredningens utgångspunkt är ju dock att, utifrån januariavtalet, värna den liberala arbetskraftsinvandringen?
– Ja, vi är bundna av januariavtalet, men frågan har sedan dess debatterats mycket. Det som främst varit viktigt för våra samarbetspartier har varit att minska kompetensutvisningarna. Men utredningen ska också se över hur det kan bli mer kännbart för arbetsgivare att utnyttja människor, bland annat vad gäller handel kring arbetstillstånd.
Europarådet har kritiserat Sverige både 2014 och 2018 för att inte göra något åt arbetskraftsexploatering. Ändå görs fortfarande mycket lite, enligt Riksrevisionen. Varför?
– Det är inte riktigt sant. Sedan 2018 har åtta statliga myndigheter fått i uppdrag från regeringen att göra gemensamma kontroller av arbetslivskriminalitet. 2018 kom också en ny lag som förbjuder arbetskraftsexploatering med fängelse i straffskalan. Vi har även infört ett huvudentreprenörskap i de mest utsatta branscherna, som innebär att en person som inte får sin lön kan kräva den högre upp i kedjan.
Det görs bara cirka 60 sådana kontroller i Uppsala län per år. Och den nya lagen har hittills lett till noll fällande domar.
– Vi behöver få till fler kontroller, därför har vi gett 30 miljoner extra i anslag till Arbetsmiljöverket. Vad gäller lagar så tar det alltid ett tag innan en ny lag kan användas fullt ut. Det här är dessutom svårutredda brott eftersom utsatta ofta inte vill medverka, kanske av rädsla för repressalier eller för att bli av med den enda inkomst man har.
Det är inte förbjudet att ta betalt för en anställning, att ge väldigt låg lön, kräva tillbaka lön eller inkvartera anställda i usla boenden. Hur kan det få vara så?
– Lönefrågor är i Sverige upp till arbetsmarknadens parter. Jag tycker inte att myndigheterna ska kontrollera vilka löner människor ska ha.
Men här handlar det ju om arbetsplatser som inte är anslutna till kollektivavtal. Ska de kunna fortsätta utnyttja människor?
– Nej, men jag anser att vi ska vara rädda om det system vi har och titta mer på hur vi kan agera inom ramen för detta system. I lagen om arbetskraftsexploatering finns exempelvis skrivningar om lönenivåer och att det kan vara straffbart att ge extremt låg lön. Här har man som konsument också ett ansvar för att se till att det inte finns en marknad att utnyttja människor. Är något märkligt billigt behöver man reagera.