Rikedomens subkultur

Åtminstone kändes det så när jag besökte "civila" krogar under nationernas julstängning. Guldringsbeprydda lillfingrar höll hårt i spritflaskor medan asienrolex-klockorna glänste ikapp med det blänkande håret. Har kidsen gått omkring och blivit rika helt plötsligt eller har de kollektivt tagit ännu ett steg in i tvåtusentalets växande lyxkonsumtion? Hip hop-outfiten från Mad dog har blivit totalt utkonkurrerad av kroguniformen numero uno: skjortan och kavajen. Gymnasiegäng som beställer in drinkar på Lounge jämte mig. Jag som vill känna mig lyxig och har tagit på mig finkläder efter att ha dividerat privatekonomin i huvudet och bestämt max två drinkar, känner mig brädad av (nästan) 90-talister som obekymmersamt långsamt men säkert tar över nöjesetablissemangen i stan. Inte mig emot dock, några måste väl ta ansvar för omsättningarna för krogarna. Men såhär snabbt?

Kanske har rikedomen (äkta eller falsk) växt till en slags subkultur, på samma sätt som man väljer att vara poppare och klistra fast en stjärna i ögonvrån. Jag påstår för vänner att gymnasiegängen som jobbar extra i mataffär och lägger alla extrapengar på en drink-session på Lounge gör mig upprörd för att de spoilar allt fun för riktigt rika medan det kanske i själva verket är jag som är avis? Själv minns jag under gymnasiet att en sunkig shotskanna (Uhh...) var lyx och det där spenderandet inte var lika allmängiltigt. Det är möjligt att kavajkillarna sätter på en fasad och är kungar för en kväll, men är inte det en rätt soft inställning då? Lite medelhavet över det hela. Why go to Saint Tropez when you can stay in Uppsala? (Obs! Ironi) Däremot kan det lätt bli storebrors-komplexigt när de så desperat vill framställa sig som rika, välbärgade och "know-how-to-party"-iga. Önskar att vi kunde importera några riktiga stekare från Troppan som visar oss hut!

Rikedomens subkultur

KLUBBKRÖNIKA. Jag undrar om generation Y eller om det är Z eller Smiley håller på att växa ur sina pyjamasar och in i sina kostymer? undrar Elin Aram.