Rikard nära att dö av knivhugg

— Det känns taskigt. Man undrar hur dom tänker. Bara någon vågar vittnar åker han ju dit och kan inte göra mer. Nu vet man inte, säger Rikard Gustafsson när vi träffar honom tidigare i veckan.
I måndags började Rikard Gustafsson skolan igen efter knivdådet. Livet börjar återgå till det normala. Ändå är allt annorlunda.
— Jag är inte rädd direkt, men går helst inte ut ensam längre på kvällen. Om jag är ensam snurrar jag runt minst efter varje 100 meter för att se att ingen finns bakom mig.
Det var fredagen den 30 november förra året som Rikard Gustafsson fick livshotande skador vid ett bråk utanför Eriksbergsskolan strax efter att ett skoldiskotek stängt för kvällen. Själv hade Rikard varit på fritidsgården.

Ville hjälpa kamraten
Det hade redan tidigare under kvällen förekommit bråk mellan ett gäng killar som kom till platsen och några av personerna runt fritidsgården. Gänget återvänder senare till platsen, enligt uppgift beväpnade med bland annat spikklubbor.
En kamrat till Rikard blir slagen till marken. När Rikard böjer sig ner över honom blir han själv knivhuggen i ryggen två gånger. Det ena hugget träffar lungan, det andra tar i skuldran.
— Jag försöker hjälpa honom upp när det hugger till. Jag känner att något rinner längs ryggen, det blir alldeles varmt. Det känns som att det är 100 personer runt omkring mig på platsen när jag tittar upp.

Försökte låna mobiltelefon
Rikard Gustafssons minnesbild av händelsen är något oklar. Han var onykter, förlorade blod och chockades svårt. Men som han själv minns det gick han omkring ett tag på platsen efter huggen för att försöka få låna en mobiltelefon. Han ville ringa efter ambulans. Sedan lade han sig ner på marken.
Rikard Gustafsson tillstånd var kritiskt när ambulansen förde honom till Akademiska sjukhuset. En omfattande operation pågick hela natten. Under en veckas tid låg Rikard i respirator. Först den 14 december kunde han lämna sjukhuset.
Själv tycker han att han återhämtat sig skapligt rent fysiskt. Han säger att han valt att inte prata med psykolog om det som hänt.
— Jag vill inte det. Men jag pratar med kompisar, det känns lättare. Då går det liksom att skämta lite om saken. Sedan pratar jag en del med mamma och pappa också. Men då blir det lite mer allvar, det känns mer ledsamt liksom.

Nära döden
Rikard Gustafsson tystnar och tittar ut genom fönstret. Han säger att han är medveten om att han varit nära döden.
— Ibland tänker jag på det, att jag kunde ha dött. När jag sitter ensam på bussen och inte har någon att prata med till exempel, då kan tankarna komma.
— Jag kan undra vad han tänker också, han som gjorde det. Om han tänker på att han lika gärna kunde ha varit en mördare i dag.
Polisen har hört närmare 70 ungdomar om händelsen. Ännu fler lär ha befunnit sig på platsen. Rikard berättar att han hört flera namn på gärningsmannen. På Bolandsskolan, där Rikard går i gymnasiet, och även bland andra ungdomar i stan spekuleras det vilt kring vem den skyldiga är.

Har sparat de blodiga kläderna
— Det känns jobbigt. Jag önskar bara att de som verkligen sett något träder fram, säger Rikard.
Han berättar att han sparat de blodiga kläderna i källaren, utifall det blir en rättegång. På frågan om han skulle böja sig ner för att hjälpa en kamrat igen svarar Rikard Gustafsson först efter en lång stunds tystnad.
— Det beror på faktiskt. Om jag visste att någon skulle hjälpa mig efteråt kanske jag skulle göra det. Men det verkar ju tyvärr inte fungera så.