Vemodiga stråkar spelar en melodi från Sagan om ringen. Cajsa Gustafsson går upp för altargången i Nora kyrka med pappa Tore. Tårar försvinner ner i det vita skägget.
I bänkraderna sitter vänner i full vikingamundering – vilket prästen tyckte var helt okej, bara de lämnade sina svärd och yxor i vapenhuset.
Det är en dag som Cajsa Gustafsson trodde att hon aldrig skulle uppleva. Länge tänkte hon att hon skulle leva som singel hela sitt liv.
– Jag hade så svårt att lita på någon. Adam var tvungen att kämpa i två år innan jag kunde acceptera att jag var värd att ha en pojkvän. Det är nog de tydligaste spåren som mobbningen har lämnat i mig, att jag har väldigt svårt att lita på andra människor.
Cajsa utsattes för mobbning från förskolan upp till högstadiet. En dag gjorde hennes lärare en enkät i klassen som skrevs upp på svarta tavlan. Cajsa pekades ut som minst populär i hela klassen. Det blev droppen.
Hon kom i kontakt med media och intervjuades i tidningar och tv-program. Snart reste Cajsa runt och föreläste om mobbning på skolor i hela Sverige.
Men mobbningen har ännu inte bekämpats. Varje år utsätts 60 000 elever för mobbning och antalet anmälningar om kränkningar i skolan ökar.
– Ibland känns det hopplöst. Samhället har försökt och försökt att hitta en lösning, men det har inte gått så bra. Det är en tragedi eftersom mobbning är en otroligt traumatisk upplevelse. Samtidigt tror jag att vi har blivit bättre på att prata om det, vi har begrepp som beskriver fenomenet och en större medvetenhet, säger Hedvig Ekerwald som är professor i sociologi vid Uppsala universitet.
Läs hela reportaget i söndagens UNT.