Vissa av dem är helt synliga. Andra ligger mer gömda bland gräs och buskar. Vi befinner oss på vid Flottsund i Uppsala och glider sakta förbi ett gäng mer eller mindre uttjänta båtar som dumpats längs med vattnet.
– En del av dem har legat här i flera år. Tyvärr är det så att om en båt dumpas ute i naturen så tycks flera tänka att de också kan överge sin båt där, säger Jonas Ettemo vid Uppsala sjöräddningssällskap som styr båten vi tar oss fram med.
Han har varit volontär vidUppsala sjöräddningssällskap sedan 2009 och är därmed regelbundet ute och patrullerar på vattnet kring Skarholmen.
– Bara sedan jag började här så har jag sett en tydlig ökning vad gäller övergivna fritidsbåtar, säger Jonas Ettemo och ökar på gasen lite.
Några minuters båtfärd bort ligger en annan övergiven båt som enligt honom troligtvis dumpats för bara någon månad sedan.
– Vi fick in ett larm från några privatpersoner om att den låg här. Först trodde vi att det kanske rörde sig om en olycka, men när vi väl kom hit insåg vi rätt fort att någon dumpat den. Båten har stora hål i skrovet och all interiör är bortplockad. I stället ligger här bara tomma ölburkar, säger Jonas Ettemo.
Han fortsätter att köra runt oss på Mälarens vatten och visar oss fler övergivna båtar som dumpats lite här och var. De flesta har dragits upp på land men några har dumpats i vattnet. I Fyrisån ligger exempelvis två segelbåtar övergivna.
– När vi får in rapporter om en övergiven båt så utgår vi alltid ifrån att det kan vara en olycka, men i de allra flesta fall så handlar det om båtar som medvetet har övergivits för att de inte längre är sjöduliga eller för att ägaren helt enket inte vill ha den längre, säger Jonas Ettemo.
Övergivna båtar är långt i från ett problem som bara hör Uppsalatrakterna till. Över hela landet överges uttjänta fritidsbåtar som sedan kan bli liggande hur länge som helst. Att skrota en båt är nämligen dyrt och det finns bara två båtskrotar i hela landet. Den som ligger närmast för Upplänningarna finns på Muskö, den andra ligger på Västkusten. Dessutom får inte den som äger marken där båten ligger flytta på den utan tillstånd från ägaren. Och till skillnad från bilar så finns det inget ägarregister för båtar, vilket gör det näst intill omöjligt att spåra upp båtägaren. Och även om man vet vem ägaren är så kan det fortfarande uppstå problem. Något Hans Åhman vid Uppsala motorbåtsklubb har en hel del erfarenhet av.
– Det har hänt många gånger att folk har dumpat båtar hos oss, och när vi ringt upp dem och sagt att de måste komma och hämta så säger de att de ska, men de dyker aldrig upp. Bland annat har vi haft en Nimbus 26, vilket är en mycket fin båt, övergiven på vår mark i tio år, säger han.
Frågan om skrotning av båtar har varit aktuell på regeringsnivå under lång tid utan att något egentligen har hänt. De förslag som har varit uppe för diskussion har röstas ned med motiveringen att kostnaderna inte motiverar nyttan. Men nu är en lösning på gång främst tack vare privata initiativ.
I januari i år drog Båtskroten AB, Båtbranschens Riksförbund och Stena Recycling AB igång ett projekt vars mål är att skapa ett nätverk av företag över hela landet som ska kunna skrota båtar. Projektet har fått 1,2 miljoner i bidrag från Tillväxtverket och Havs -och Vattenmyndigheten.
– Målet är att man ska kunna skrota båten fem mil från där båten står, eller att det åtminstone ska finnas en insamlingspunkt för det på fem mils avstånd. Vad gäller kostanden så är målet att det ska kosta mindre än att ha båten på land i två år där man betalar för platsen, som på ett varv eller hos en klubb, säger Maria Rindstam, VD vid Båtskroten AB.
Enligt Maria Rindstam har man redan kommit en bra bit på vägen.
– Vi har lokaliserat hälften av de företag som ska vara med i nätverket. Stenas återvinningsstationer står för destrueringen av båtarna men sedan handlar det om olika aktörer som kan förbehandla båtarna och sköta transporterna med mera, säger hon.
Även om projeketet beräknas vara klart sommaren 2015 så kan båtägare redan nu dra nytta av satsningen.
– Har man en uttjänt båt kan man höra av sig till Båtskroten så kan vi komma och hämta den. Ägaren får stå för själva skrotningsprocessen men vi kan stå för transporten för att testa transportkedjan och systemet så som det är tänkt att fungera sen, säger Maria Rindstam.
Tillbaka vid Skarholmen håller Jonas Ettemo vid Uppsala sjöräddningssällskap på att lägga till vid bryggan. Drygt tio dumpade båtar har vi hunnit se på vår korta båttur.
– Att bilda ett skrotningsnätverk tycker jag är jättepositivt. Det behövs ju verkligen. Men det kräver också att båtägarna tar sig tid att använda sig av den möjligheten, vilket jag hoppas att de kommer att göra, säger han.