Religion måste alltid få kritiseras
Den 26 mars antog detta FN-organ en resolution som vänder ut och in på begreppet religionsfrihet. Religionsfrihet betyder enligt de stater som står bakom texten inte längre frihet för var och en att ha sin egen tro utan att riskera förföljelser, utan tvärtom att religioner inte ska få kritiseras. Bakom texten står ett antal muslimskt dominerade stater, men det handlar inte om islam utan om regimer som utnyttjar islam. Muslimska, judiska, kristna och ateistiska lobbygrupper gick samman i ett försök att stoppa resolutionen. Vad det handlar om är frihet eller ofrihet eller, annorlunda uttryckt, samma försök att blanda bort korten som kommuniststaterna en gång ägnade sig åt så fort begreppet mänskliga rättigheter kom på tal.
FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna tillerkänner varje människa rätten att leva utan fruktan för förföljelse, att omfatta vilken religion som helst eller ingen alls, att byta religion och att kunna yttra sig fritt. Detta gäller generellt och innefattar alltså rätten att hålla med eller inte hålla med om de trossatser som förkunnas av vilken religion som helst.
Alla religioner har någon gång varit förföljda. Skyddet för religionsfriheten och skyddet för yttrandefriheten innebär i sådana fall ett skydd för dem som förkunnar eller ansluter sig till en viss trosriktning, liksom för dem som avvisar all religiös tro. Yttrandefrihet och religionsfrihet är i själva verket två utflöden av samma grundläggande princip, nämligen vars och ens rätt att själv söka sanningen och att argumentera för eller mot olika uppfattningar om vad som är sant och riktigt. Din frihet att kritisera min uppfattning är samma frihet som min egen frihet att säga emot.
Därför kan religionsfriheten aldrig hotas av yttrandefriheten. Däremot kan yttrandefriheten komma i konflikt med en annan viktig princip för ett anständigt samhälle, nämligen att man inte får sprida hotelser eller hets mot grupper av människor för att de har en viss bakgrund eller en viss reli-gion. Men detta är uppenbarligen något annat än att uttala sig kritiskt om en viss religions trossatser. Man kan ifrågasätta katolska kyrkans syn på abort, skilsmässor eller preventivmedel utan att säga ett nedsättande ord om katoliker som grupp - och många katoliker gör också just detta.
Det illustrerar i sin tur ännu en orimlighet i det tänkesätt som präglar rådet för mänskliga rättigheter. Vem talar för religionerna? Representeras shiitisk islam av de styrande mullorna i Teheran eller av alla de iranska shiiter som föredrar en annan tolkning av religionens budskap? Har de hinduextremister som attackerar muslimer i Gujarat tolkningsföreträde framför de hinduer som håller på mångfald och tolerans - det är ju faktiskt extremisterna som fått stöd av provinsregeringen i denna indiska delstat? Åter är det enda möjliga svaret att varje individ måste vara fri att själv söka sanningen och att uttrycka sin uppfattning på det sätt som var och en själv väljer. Det är individens rätt som skyddas av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, inte en viss regims eller politisk majoritets uppfattning om vad den ena eller andra trosuppfattningen innebär.
Bakom resolutionen står regimer som tillåter sådant som mord på homosexuella och stening av kvinnor, och som själva ägnar sig åt grova förföljelser av minoriteter - inte minst religiösa minoriteter. Minoriteternas frihet att utöva sin religion skyddas i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, men ignoreras av resolutionen från rådet för mänskliga rättigheter.
Tydligare kan det inte bli. Diktaturer försöker utnyttja FN för att ge sig själva legitimitet. När uttalar sig Sveriges regering?
Så jobbar vi med nyheter